Nu vill jag alltstå bromsa tiden lite...  

Valparna är redan 5 veckor fyllda och alla är nu tingade och de

blivande ägarna har varit här minst en gång var och hälsat på.

Allt känns bara bra och det har varit trevliga nya bekantskaper.

Som vanligt är det en stor blandning på vilken familj som de små

kommer att hamna hos men det är ju det som är tjusningen med

vår ras. Den passar ju i så många olika sorters hem.

5 veckor

  Nr 1 Tik (råsa) 1195 gr TINGAD! Kallas för Cassie

 

  Nr 2 Hane (grön) 1136 gr TINGAD! Kallas för Filip

 

  Nr 3 Hane (blå) 1353 gr TINGAD! Kallas för Gizmo

 

  Nr 4 Tik (röd) 1228 gr TINGAD! Kallas för Leia

 

Det är liv och rörelse i hagen men sen sover de fortfarande en massa.

Det  märks när här har varit besök för ibland hinner knappt besökarna lämna

hagen förrän det sover. Jg kan oxå märka att de är lite mer trötta dagen

efter här har varit besökare. 

Tack för alla fina besök  

 

 

Ted vars moster som ska ha Filip

 

     

Syskonen Nils,Cornelia & Alexandra (?)

 

Andra avmaskningen är gjord!

   

Nr 1 och nr 2

 

    

Nr 3 och nr 4

 

     

     

 

        

(tänk på alla små bilder är "klickbara")

 

 

4 veckor

  Nr 1 Tik (råsa) 1065 gram (ev tingad)

  Nr 2 Hane (grön) 985 gram

  Nr 3 Hane (blå) 1181 gram TINGAD!

  Nr 4 Tik (röd) 1009 gram (ev tingad)

Nu är det lite mer rörelse och ljud i korgen. Ser lite temperamentskillnad

redan nu på dem. Fårse om det håller i sig. Alla är pigga och framåt i 

alla fall. 

De andra hundarna är jättenyfikna när de fick komma in för första gången

till hagen. Nosarna trycktes mot hagen o öronen stod på skaft. Hädda ville

bra gärna in till dem för att leka men nej, det lär hon få vänta på ett tag till.

   

   

  De två tjejerna och sista bilden de två killarna  

 

   

     

       

Här går det undan! I söndags, den 2/4 blev valparna redan 3 veckor.

De är som små svarta nallebjörnar  som plirar med sina smä

gluggar på en när man håller dem framför sig..Smälter man inte då,

ja då vet jag inte vad man ska ta till  Älskar när små valpars "knorrande

ljud" när de "pratar"

I början på deras tredje levnadsvecka så öppnades hörselgångarna oxå 

och de böjade reagera på varandras ljud och när man då pratar med dem.

I slutet på veckan var det tom så att de började med försöka skälla på

varandra. 

Första avmaskningen är gjord i veckan och jag är glad att avmaksnings-

medlet Banmith har åter släptps igen. Det är det medlet jag brukar använda

till mina valpar. Mamman avmskas oxå alltid vid valparnas första avmaskning

men till henne använder jag något annat preparat. Allt gick i alla fall helt utan 

några problem 

  

                              Nr 1 tik             Nr 2 hane                        Nr 3 hane                       Nr 4 tik

     

     

     

   

Valparna har fått hage o första testen på golvet på ostadiga ben.

Fortfarande är det mat o sömn som gäller. Vakenperioderna är

inte många minutrar åt gången.

1a avmaskningen nr: 1, 2, 3 och 4  

3-veckors bild o vikt: 

 Nr 1 tik (råsa) 864 gram

 

  Nr 2 hane  844 gram

 

  Nr 3 hane (blå) 968 gram TINGAD!

 

  Nr 4 tik (röd) 778 gram

 

Man kan inte utan att ibland undra vad som finns i mammans spenar

när man ser hur de ökar i vikt. gott om det finns det i alla fall för man

riktigt hör ibland hur de små "kluckar" när de sväljer 

 

Puss från de små godingarna!

 

  

Lördagen den 11 mars började Hilda att flåsa redan

på morgonen när vi kom upp, men hon var lugn som

vanligt och visade inga som helst mer tecken att det

var dags. Hon höll på så hela eftermiddagen oxå. Visade

henne flera gånger var hon skulle föda men det var hon

inte ett dugg intresserad av. Nästan inget bäddande heller.

Tänker jag efter så gjorde hon inte det heller vid förra

gångens valpning. När Melodifestivalens början märkte

jag att flåsandet tilltog och hon var mer ororlig och ville ut

hela tiden. Våra rumsrena hundar tror många gånger att de

är nödiga när det trycker på. Min kompis Naja kom vid ca 21.30

och det kändes skönt att slippa vara själv med allt. Man vet

ju aldrig om valparna kommer på löpande band.

     

Stackars lilla tjockis har det jobbigt

     

Alla de andra hundarna satt på rad för att följa vad som hände men

glömde bort att fota dem. De två mest ihärdiga och nyfikna var dessa

två, Hädda o Olle  

Allt drog ut på tiden och endast en vattenblåsa kom samt vatten som 

rann mer eller mindre hela tiden. Vid halv 1 körde Naja hem då hon 

skulle arbeta på morgonen och 00:48 föddes så äntligen den första.

En bt tik på 237 gram.Hon fick ett råda band om halsen. Sen blev det 

väntan igen tills nästa föddes 2:13 en bt hane på 196 gram.

 

Väntan igen

tills nr 3 föddes kl 2.37 en bt hane på 237 gram och som fick blått band.

Den fjärde kom 3:47 så där slapp jag vänta så länge, en bt tik på 229 gram.

Nu var Hilda lugn så jag smet in iväg för en snabb dusch. Min kropp värkte

för det är ju inte precis den bästa arbetsställning man hade haft  och 

jag var sjukt trött. DEt blev renbäddning och ut med Hilda innan jag kunde få 

lägga mig ner. När vi varute så sätter sig Hilda för att krysta och som tur var

hade jag tagit med en handduk för där fångadejag upp en rubyvalp. Jag märkte

med en gång när vi skyndade in att valpens kropp var alldeles slapp och visade

inget liv. Dock hörde jag små svaga hjärtslag så jag höll på att gnugga den slappa

och livlösa kroppen i drygt 20 minuter. När jag höll fram valpen mot HIlda så bara 

buffade hon undan den. Ett tecken som visar att hon viste att det inte fanns

något hopp för kroppen. Hjärtslagen slutade oxå att slå efter dessa 20 minuterna.

Sorgligt men det är bara att acceptera att sånt händer oxå.

  En trött Hilda med sina nyfödda        

 

Det sköna tycker jag är att ingen är så där pyttig så man inte behöver

oroa sig så mycket för att de ska minska så mycket i vikt. Nu visade

sig att Hilda hade gott om mjölk till sina små med en gång så de gick aldrig 

ner i vikt någon av dem.

   

1 vecka

Vikterna fördubbla de alla runt första veckan o är små

matvrak.

1 vecka 

  1) Tik (råsa) 472 gram

  2) Hane 390 gram

  3) Hane (blå) 474 gram

  4) Tik (röd) 440 gram

   

2 veckor

De sista dagarna hade de alla fyra öppnat ögonen helt

  1) Tik (råsa) 687 gram

  2) Hane  609 gram

  3) Hane (blå) 679 gram

  4) Tik (röd) 604 gram

 

2 veckor

Dagarna fortskrider och Hilda är ordentligt bred över ryggen.

Nu är det inte långt kvar o på tisdag går hon in i sista veckan.

Min fina lilla tös flåsar och är varm hela tiden. I veckan ska

hon badas och päls ska rakas på magen och tyvärr måste det

klippas oxå så att inte de små trasslar in sig i pälsen. Förra

gången Hilda var dräktig och jag skulle klippa och raka henne

så gjorde det ont i mig. Jag älskar hennes päls och det gör ont

att göra sånt här men som sagt är ett måste

     

Svårt att visa på foto hur min lilla tjockis ser ut, dygn 53

     

Dygn 56 o Hilda tycker kroppen är tung o flåsar mycket

  

Vi har firat mina små barnbarn och min dotter i fredags. Otto har fyllt 2 år i februari

och Frej fyller 4 år den 18/3 och Jonna i slutet på månaden. Av flera olika skäl

gjorde att de fick bli firade samtidigt så här...

   

   

   

   

   

   

   

Tack Jonna & Mattias för allt  

Lite foto på mina älskade små fyrbenta

 

                                                                            Hädda 7 månader

 

Diza 1 år o 7 månader

 

Ålga 3 år o 8 mån

   

Hilda fyller 4 år den 11/3

 

Olle 6 år o 10 månader

   

Inez 7 år o 8 månader

Fattas foto på den äldsta tjejen Nanzie (Julias hund som aldrig har varit i avel)

som fyller 10 år i april

 

Vår gamla katt Bazze som är 14-15 år (tror jag)

 

  

 

Så trött jag är på detta vädret! Nu vill jag ha vår med sol o värme

vilket oxå innebär rena hundar när de har varit ute   

I förra veckan när Hilda hade gått 28 dygn från parningen så åkte hon 

o jag iväg för att kolla om hon var dräktig med ultraljud. Vilken glädje

när jag såg att där fanns små levande foster. Jippi!!!

Det är otroligt många som har hört av sig och är intresserad av en

valp. Kul men oxå tråkigt när man inte kan skriva upp fler på min

"kö-lista". Jag skulle behövt ha flera dräktiga tikar för att kunna till-

godose alla önskemål. Till min glädje så har jag 4 stycken på listan

som tidigare har höpt hund av mig. En av dem har dessutom deras

andra hane från mig.

    

                                                      S12833/2008 Jasper         SE24379/2013 Hilda

Valparnas avelsindex blir 0,4%

och beräknadas födas i vecka 10-11

Hilda har förmodligen mått illa en hel del för hon har vairt 

rejält kladdig med att äta sin mat. Efter att nästan inte

ha ätit något på 5 dagar så fick jag muta henne med något

aptitretande nerblandat i maten. Först på 9:onde dagen så åt'

hon upp allt som jag bjöd henne på. Att vägra maten är något

som helt är tvärtom med mitt lilla matvrak. Känns skönt att denna

perioden är över för mat o näring det behövs nu...

Lite träffar och promenader med kompisarna har även hunnits med.

Lördagen den 14/1 hade Marie bjudit in till promenad. Det som var

extra kul var att Linnea från Östergötland kom med sin bt Ester. Hon

är syster till min avlidna Agnes, Häddas mormor. Vi har haft kontakt

via fb i alla år (Ester fyller 9 år i april) men var första gången som vi

träffades.

 

     

     

     

     

     

Som vanligt är det e trött matte och nöjda hundar när man kommer hem.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Småprinsarna och Jonna har varit hemma och då kan inte mormor som

vanligt inte låta bli att använda kameran   

     

Olle väljer att hålla sig på ett säkert ställe från små Otto fingrar   

     

                                                 Frej                      Otto busar med moster   

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lite bilder på mina älskade små godingar  

     

Hädda 6 mån.

   

    Diza 1,5 år

     

Ålga 3,5 år

   

Hilda fyller 4 i mars

 

Olle 6,5 år

 

Inez 7,5 år

 

Nanzie 10 i april

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den 28/1 var en jättedimmig fm men jag; Marie, Naja och Lena

(3 av mina köpare  ) bestämde endå att vi skulle träffas i Åhus

på militärfältet. När vi kom till Åhusskylten var det som att köra in

i ett annan värld, solen sken från en blå himmel och det var helt under-

bart väder. Marie o Lykke slöt upp lite senare då de hade jobbat natten.

   

   

Ella o Mollie var sugna på att bada men det tyckte inte deras matte  

     

   

         

        

Lite märkligt var det när det plötsligt drogs in dimma från havet

     

Dimman blev bara tätare o tätare.... Nästan magiskt!

     

     

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Morotsätande dogs!

Alltid när jag står vid diskbänken och skalar morötter är det alltid minst en

soom sitter vid min sida och tittar bedjande. Nämligen Nanzie  

Men en bit morot kan man inte ge bara en utan strax har man alla vid fötterna o

titta lika bedjande   

 

                      Nanzie                                 Inez                   Ålga                              Hädda

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ännu en runda till Åhus-fältet för att röra på oss lite....

Denna gången orkade jag inte bära med mig systemkameran så istället

hade jag letat fram i gömmerna en äldre och mindre kamera. Man ser

skillnaden på bilderna då det inte går att zooma så bra som med system-

kameran

     

     

     

     

     

     

     

   

Trots att vi gick mest i snön så var hundarna så enormt svarta om tassarna

benen när vi kom hem. Hilda var den enda som hade overall på sig pg av

att snön fastnar så enormt i hennes päls. Nu var hon oxå den renste av dem

alla och behövde bara få tassarna tvättade.

Tack Marie för ännu en härlig promenad även om mina fötter värkte när

jag kom hem så att jag knappt kunde gå. Skit sjuka jag har   

Nyårsafton

Vid lunschdags träffades vi, jag o 3 av mina köpare

med hundar från olika kullar och år vid Fårabäck för

att gå en runda på militärfältet. Det var Naja med då

Mollie född -08, Marie med Lykke född -12 och Lena

med Len född -16. Naja hade så klart även sin tref tjej

Ella från Joellys kennel. Jag hade Inez, Hilda, Ålga,

Diza och Hädda med mig.

     

                                                                                      Inez (med rött täcke) Ålga o Hilda

     

                              Diza i en konstig ställning        Mollie                          Mollie o otydlig Ella  

 

 

     

                     Diza, Hädda, Inez, Ålga o Ella         En liten Len             Inez, Hädda, Ålga, Diza o Hilda

 

 

     

                               Inkallning av Len                                                 Marie, Len, Hädda o Lykke

 

 

     

     

   

   

Häddas söta syster, Len   

 

Jag ställde till det (som vanligt är det alltid något  )

När vi var en bit från bilarna så upptäckte jag att min 

mobil inte fanns varken i min ryggsäck eller i jack-

fickorna. Alla hjälpte mig att leta o ringa efter den men

den fanns inte att hittas. Marie och jag gick hela rundan

igen. Lena o Naja gick till bilen för att leta där. Vi mötte 

några som rastade sina hundar och frågade om de möjligtvis

hade hittat den. Men nej då... När vi var tillbaka till där vi 

skiljdes åt så var fortfarande mobilen borta och jag började

få panik. Marie prtatade med Naja i mobil när jag plötsligt

hör min mobil ringa väldigt svagt.Då upptäcker jag att den

efterlängtade mobilen låg i en ficka som jag hade på magen

på huvtröjan. Som vanligt hade minnet sviket att jag hade lagt

den där. En jäkla lättnad men samtidigt en skam att jag hade 

väckt denna oro för oss alla  

 

 

En lugn nyårskväll och välrastade hundar, kunde knappast blir

bättre  

 

Hädda uppskattade leksaken hon fick av Lykke  

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Hilda tog mig verkligen på sängen när jag upptäckte i

nyårshelgen att hon hade börjat löpa. Hon löpte i augusti senast

och hon brukar hålla 6-7 månader mellan löpen men inte denna

gången. Jag skulle ta tag i nytt hjärtintyg o bestämma med en

passande hane men se det tydkte inte Hilda  

Jag hade väldigt dålig koll på vilket

dygn hon var på så det blev att ringa veterinären i veckan

för att få ett nytt intyg på hjärtat. Hädda fick följa med och

miljöträna och var hur duktig som helst. Vi var i god tid men

det hade kommit in ett akutfall som slutade tragist för ägarna.

Detta gjorde att vi fick vänta i nästan en timme innan det var

vår tur. Hädda satt i mitt knä hela tiden och bara tittade på alla

som kom och gick. Inte utan att hon charmade en hel del   

Det bästa var att Hildas hjärta var ua   

 

Det blev en nervös tid innan jag hittade hanen som jag kunde

tänka mig att använda till Hilda. Och inte bara det, de ska passa

ihop både uteseende mässigt och inavelsindexet ska ligga så lågt

som möjligt för de ev valparna. Hanen hade inte heller något godkänt

hjärtintyg. Samma dag som jag hade räknat med att det var dags

att para var hanen o kollade sitt hjärta. Det var en djup pust när

smset kom från ägaren. Ua, hurra!!

 

Det blev världens oväder när jag skulle ge mig iväg. Snön bara vräkte

ner och det varnades för en mängd olyckor. Som om detta inte räckte

så vägrade min bil att starrta när jag kom ut i garaget. Mannen kom

hem o hjälpte mig men fick oxå höra vilken dåre jag var som gav mig

iväg i det snökaoset. Det varnades för en mängd olyckor o avåkningar.

 

Var beredd på att vända flera gånger då det inte

gick att köra mer än i 30-40 km/h en lång sträcka men sen började

det att regna istället. Sträckan tog mer än dubbelt så långtid att köra

och inte utan att man drog en lättnadens suck när jag äntligen stannade

på deras gård. Som tur var blev det kärlek nästan med en gång mellan

Hilda o hanen och det blev en fastsättning i drygt 40 minuter. Hädda

var oxå med efter som jag inte visst hur länge jag skulle vara borta

och det var tur att hon fick följa med. Hon kan inte hålla sig så långa

stunder ännu. Som vanligt charmade hon de flesta  

 

Vi gjorde om resan dagen därpå men tydligen var hon i slutet på hög-

löpet och det blev bara någon halvdan parning. Efter åt så tackar jag

mig själv för att jag var så envis och körde dagen innan  i ovädret.

 

Hjälp mig att hålla tummarna hårt att det blir småttingar här omkring

mitten av mars   

 

Det är verkligen ett sånt sug efter cavaliervalpar som jag aldrig har 

varit med om tidigare. Innan jag ens Hilda hade börjat att löpa så var

det flera som hade hört av sig och satt upp sig på min "kö-lista".

Denna gång har oxå flera som har köpt hund av mig tidigare och

som vill ha ännu en Jankils hund  

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördagen den 14 januari hade åter Marie fixat en cavalierpromenad.

Denna gången fick Hädda, Diza, Inez, Ålga och Olle följa med och 

de två löptikarna fick stanna hemma.

Denna gången hade vi sällskap av en besökare som hade kört enda

från Lindköping, Linnea Borgenvall med sin cavalier Ester. Hon är

syster med min döda Agnes, Häddas mormor. Jättekul att äntligen

få träffa en fb-vän efter alla dessa år. Agnes hade fyllt 9 år (hjälp)

i april..

Denna gången gick vi längs havet bort till Fårabäck. En sträcka som

jag inte hade gått tidigare.

 

     

                                 Linnea, Inez o Ester                   Inez                               Ester

 

 

     

     

     

Malin som kom med sin husse

     

                                Buffy                                Elliott o Inez

     

   

     

På väg tillbaka till bilarna                              Olle o Diza

      

                                       Diza

När vi kom tillbaka till bilarna smakade matsäcken gott. Mitt blodsocker

låg lågt (är diabetiker) så det var nästan på darriga ben jag gick den sista

biten. 

Det var nöjda hundar och matte som sedan kom hem så det blev vila för

oss alla  

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mina små prinsar har varit och hälsat på. Det var nästa en månad sedan jag 

träffade dem. Dessa infektioner som killarna ofta drabbas av gör att det oxå

blir ibland veckor mellan träffarna. Tack o lov är Jonna duuktig med att skicka

foton  och filmer så att man känner sig delaktig i deras liv

   

Olle vill hålla sig lite på "säker mark" från Otto   

    

Otto  

 

Frej  

     

Bus till hög musik med moster

  

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lite foto från Instagram på några av de älskade fyrbenta   

     

Hilda, Ålga och Diza (Hildas dotter)

   

                                                Inez o Nanzie           Hädda som håller på att tappa sina mjölktänder

   

Julen är över för denna gången och vi har haft en 

lugn och avslappnad helg. Det tråkiga är att vi haft 

så tråkigt väder med regn och blåst, ja tom med storm.

Inget väder man hurrar för och vill jättegärna ut i och inte

hundarna heller. De hatar regn (precis som sin matte) och

föredrar att hellre ligga inne vid värmen från spisen    

Jas, tänk om man hade fått och kunnat göra det hela dagarna  

Ja, så är snart detta året slut, 2016 och vi ska stax

ta emot ett nytt år.. 

Jag vet att många hundar är rädda för dessa fyrverkerismällare.

Det är inte lätt när man bor mitt i smeten. Jag råder er att åka

iväg ut på landet och rasta din hund riktigt på dagen så att den 

är trött när det är kväll. Om man inte har möjlighet att bo någon

annanstans där det är lugnare precis denna helgen så kommer här

lite tips.

*Rulla ner för fönsterna så att inte ljuset från smällarna syns in

*Spela musik högt, ha radio o tv på så att ljuden utifrån dränks.

*Kanske har man ett badrum utan fönster där hunden kan vistas när det

smäller som värst vid midnatt eller om man har en källare som kanske

är mer isolerad.

*Man kan oxå försöka aktivera dem med lite aktivetetsspel

som finns för just hund. Man får som ägare vara lite påhittig för att 

få sin hund på andra tankar än att vara rädd.

*Det viktigaste är att du själv

som ägare är lugn så att du inte överför något till hunden. Ömka inte hunden

när den rädd för då förstärker du bara dens rädsla.

Ja, det är hemskt att ha rädda hundar som mår så dåligt

av dessa smällare. Som det är nu så är ingen av mina rädda men jag har

ju en (snart 5 månaders) valp som jag inte vet hur hon beter sig. Även om

vi bor på landet och här skjuts oftast inte några raketer alls så hörs det från

byn, långt bort. Hundarna här brukar sova sig igenom tolvslaget och jag är

hemma hos dem. Även om jag inte har rädda hundar nu så har jag haft en

collie som var så rädd. Vid varje årsslut fick jag åka iväg till veterinär där 'jag

fick något lugnande flytande på spruta med mig hem. Även om hon fick en hel

del av detta så att hon knappt kunde stå på benen så var hon endå så räddd

så att hon skakade. Usch, det var så synd om henne. Det bästa var när vi

flyttade ur hit till huset i skogen och kom ifrån skjutandet en hel del och Penny 

slapp att vara så rädd något mer.

     

 

Så även om det är vackert så är det många stackars djur

som lider något fruktansvärt av detta! Tänk om alla människor,

stora som små kunde förstå detta och visa djuren hänsyn