Wiiii, äntligen så föddes vårt andra barnbarn   

I söndags den 22/2 kom så lille Otto och fort gick det!

35 minuter på förlossningen var hans föräldrar innan

deras andre lille kille föddes, 4205 g och 52 cm lång.

Föddes vid 8,35 på morgonen och redan på kvällen åkte lilla

familjen hem till storebror. Min starka stora dotter    

Bilden som var på "nyföddawebben" 

Idag torsdag så fick jag äntligen möjlighet att sticka hem i från

en stund för att få tanka till "barnbarnenergi"   Finns det något

mysigare än att gosa med en liten bäbis?   

Lille Otto & storebror Frej        

Här hemma växer valparna verkligen så att man nästan både ser o 

hör hur det   De största kan öka med mellan 40-60g/dygn

medan den minsta går som oftast upp mycket saktare, med 

mellan 15-25g som mest. Det innebär att viktskillnaden blir större

och större. Men jag vet oxå att man kan inte förvänta sig att den

valp som är stor som liten (haha det blev ju lite kul   ) blir stor

som vuxen oxå. I min första kull som Liza hade valde jag en av

de mindre tikarna som jag då behöll. Malva blev till min förvåning

en av de större tikarna och har sedan dess aldrig haft en sån stor tik som 

henne någon mer gång. Så det där att välja en valp är minsann

inte det lättaste.

Som det ser ut nu så är de båda de svarta hanarna tingade

(helst säker kan man ju aldrig vara förrän handpengen är

lagd). Ska lägga ut en annons på Blocket så får vi se hur det

går. Det är ingen brådska ännu för de är ju dock inte 2 veckor 

ännu men samtidigt är det så jäkla skönt att ha dem tingade. Hade flera

på min "valplista" men tyvärr har det blivit en hel del avhopp av olika anledningar.

Lite bilder från valparnas första vecka

Det har blivit en hel del mycket lugnare o tystare i valpkorgen. Man märker

redan nu att det finns lite olika humör i kullen. Spännande att se om det

håller i sig när de blir äldre   Nu väntar vi på att ögonen ska öppnas

och de ska höra.

Är du intresserad av en liten från denna kullen så är du välkommen

att höra av dig. Mitt telefonnr o mailadress finns  i förra inlägget

Det blev en långdragen valpning för stackars Vera

denna gången. Fast när det egenltigen gällde så gick

det faktiskt rätt så fort.

Vera började att flåsa redan strax efter middag på 

söndagen men var inte orolig. Eftermiddagen gick och 

jag trodde nästan att det skulle bli valpning under kvällen

men så blev det inte. Det blev i stället en lång vaknat och inte

en minuts sömn för mig. Passande nog så var Julia (dottern alltså)

hemma och kom ner så att jag kunde fixa lite frukost till mig och

de andra hundarna.

Kl 9.15 kom så äntligen den första valpen men som hon fick ta i 

krysta. Hon tog verkligen i från kung o fosterland och Julia kommenterade

mig som nästan satt o hjälpte Vera med krystandet   

Först ut kom en rubyhane helt uten något vitt på med vikt på 252g. 

Inte konstigt att hon fick ta i så och skrek när han skulle ut och en massa

vatten kom oxå.

En orolig Vera som man märkte jobbade för att få ner nästa valp

till "utgången" 10.13 kom så nästa hane, en ruby med lite vitt på. Liknar

sig äldre bror Chivas från förra kullen men där hans vita fläck på huvudet för-

svann under de första månanderna. Tredje valpen kom snabbt, 10.19 kom 

en liten black and tan hane på 176g. Det kom hela tiden massor av vatten vid

varje valp som föddes (rena syndafloden) och Vera var väldigt orolig så de nyfödda fick

ligga varmt o torrt i en korg hos så länge. Kl 10.50 kom nästa hane och 

som oxå var black and tan men helt utan något vitt på med en vikt på 241g.

Vera hann pusta ut lite innan det var dags igen och här fick hon ta i så att

hon nästan "sprack". Denna valpen kom med bakbenen först och jag fick än

en gång hjälpa henne att försöka dra i valpen när hon krystade. Det är inte lätt

för det är hala små åla men skönt att hinnorna var hela för då behöver man

inte vara så orolig att valpen kvävs när den sitter halvt ute. Med mycket möda 

och besvär fick vi tillsist ut valpe som visade sig vara en ruby tik på hela 

276g.

Usch, så blött där var i hennes bädd och försökte torka min lilla duktiga mamma

men hon var fortfarande lite orolig. Tyckte mig känna att där fanns något kvar

men det är svårt att veta säkert. Man brukar se på mamman när allt är över för då

brukar det bli ett lugn över den lilla familjen men som sagt det var hon inte riktigt.

Det rann svart ur henne och trodde det kanske var koagulerat blod men var

lite osäker endå. Gick ut med henne och dålig i magen var hon. Kanske inte helt

konstigt efter att ha varit med om ett sådant här arbete och sedan hon dess-

utom ätit några moderkakor. Efter flera timmar kom så ett litet (4-5cm) dött

svart foster och efter det blev hon helt lugn och så trött....

Välkomna till livet små guldkorn   

Redan på tisdagen så när de små vägdes hade de 4 stora gått upp i vikt medan

den lille minstingen bt hanen hade gått ner som de små brukligt brukar göra. Vi märkte 

redan under valpningen att mjölken hade runnit till i spenarna och det är alltid så skönt

att veta att de små får något i sig när de diar. Deras andra dag hade även minstingen 

ökat i vikt och var åter uppe i sin födelsevikt.

Nu håller vi tummarna att alla små guldklimpar utvecklas och växer som de ska  

Intresserad av en valp från denna kullen?

Hör då av dig till mig, antigen via mail:

jankils@hotmail.com   

eller 

ring

0731 808 803   

Ett stort GRATTIS till min alla hjärtanskull som fyller

3 år!

Vera = Jankils All heart of Mandy Moore

Nopsussar o Grattis även till systrarna 

Mimmi = Jankils All Hearts of Megan Fox

&

Betty = Jankils All Hearts of Meryl Streep

Det är en riktig liten tjockis till Vera vi har som vaggar fram när hon går o man kan kan inte annat än att tycka lite synd om henne. Ligger hon plant på mage på golvet är hon mest lik en groda   
Det är så spännande att hålla sin hand på magen o känna de små liven där inne röra på sig. Stetoskopet ligger framme på soffbordet och på kvällarna när vi sitter i soffan brukar jag  lyssnar på alla de små pickande   Denna gången gissar jag på att där är 6-7 stycken men vem vet, där är kanske "bara" en massa vatten o inte mer än ett par nya liv.. Om någon/ några dagar får vi veta   
Ha en mysig lördag o alla   -dag!
Kramiz

Ja, nu är det drygt en vecka kvar innan Vera o Macks små 

liv är färdigbakade och ska tiltta ut    Spännande är det.

Vägde henne när hon hade gått drygt 41/42 dygn och då hade

hon ökat 1 kilo i vikt precis som förra gången. Där i mot blev

den lilla stackaren magdålig och det kom ur båda ändar.  

Det är nästan som man skulle kunna tro att vi hade smittat

varandra då jag oxå blev kass i magen. Det tog nästan hela

veckan innn hon kunde äta som vanligt igen (mitt gick över fortare)

och du kan tro att hon var hungrig. De små i magen tar

ju mycket av det hon äter så dels behöver hon mer men oxå

kraftigare mat. Nu får hon mat 3ggr/dag så att hon ska slippa

att bli störthungrig för hon får inte plats med så mycket åt gången.

Har lyssnat på hennes mage med stetoskåpet o det känns alltid

lika mäktigt att höra de små hjärtan som tickar på.

Hjälp mig nu att hålla tummarna hårt att allt går bra och 

att det är just din valp som föds (ni som redan har hört av er o 

satt upp er på min "valplista").

Hoppas bara att jag ska känna mig lite piggare efter

denna veckan för nu har jag totalt slut på all ork. Värken

är som värst i huvud-nacke o rygg. Allt går i ultrapid och det 

är så jobbigt att bli helt slut efter att bara ha gjort några

småsaker här hemma...

Handlerkursen som jag har gått för Mikael Nilsson på torsdags-

kvällarna i Hässleholm var det sista gången (5 gånger) nu i 

torsdags. Har en hel del att träna på för oj vad många tips

vi har fått lära oss. Ålga är den som jag har gått med och 

tycker nog att min lilla tjej sköter sig ännu bättre i ringen nu mot

tidigare. Mycket för att jag har fått lära mig hur jag ska beté

mig för att hunden ska komma till sin rätt i ringen men det

är oxå en hel del att komma ihåg.... Träning o åter träning

måste det som sagt till...

Bilfrågan är oxå löst   Mannen och sonen följde med

mig för att kolla på några annonser som jag hade ringt

på. Första stoppet blev i Helsingborg och det var en bil

som såg så fin ut på bild och ägaren påstod oxå att där

inte var några problem med den. Priset tyckte jag var för

högt men det skulle vara förhandlingsbart. I snömodd, slirigt

på vägen och snö som föll körde vi iväg. Ju närmare staden vi

kom ju mindre snö var det till att bli helt barmark. Blåste kallt

gjorde det även där. Fy så besvikna vi blev när vi såg bilen   

Bla olika blå färg på dörrarna och där fanns även rost. Varför

säger man då "att bilen var hur fin som helst"? Nä, den ville jag

minsann inte ha utan körde vidare till en mindre ort utanför

Kävlinge. På väg mot Landskrona sken solen och på marken

fanns inte ett snökorn  men vinden var kall. Där blev det där i mot affär

och tycker jag fick mycket bil för pengarna. Fastnade för

den med en gång som jag provkörde

  Bara att hoppas att den inte krånglar nu och att inget

annat händer. Det är ju endå en gammal bil. Den förra, silvergrå

fick jag ha i mina ägor i 2 ½ månad   

En mörkröd Volvo V70 blev det   

Här har jag just spolat av den då den var nästan vit

av all salt...

Har lite som jag behöver fixa till den, som bla en spoiler bak

på luckan (fd ägaren hade maskintvättat den och borsten hade fastnat

i (vingen) spoilern så den gick i sönder)   Vill ha sk solaplexus-skivor

för fönsterna bak så att det dels hindrar solen att värma för mycket när

hundarna åker och sen för att den blir lite insydsskyddad. Hittade på annons

beg som säljaren hade haft på en Volvo V70. Blev så glad för det var halva

priset än vad man får ge för nya men så besviken jag blev när jag nu i helgen 

skulle montera dem. De passar inte o inte gick det att ångra köpet    Fy,

så besviken jag blev! Nu får jag försöka sälja dessa (är till 5 rutor),passar

inte Volvo V70 årsmodell -00 i alla fall,utan måste nog vara en äldre modell

och spara ihop till nya....