Senaste inläggen
Hejsan!
Ja, det var bra längesedan jag överhuvudtaget besökte min egen blogg
med någon uppdatering.
Lite kortfattat vad som har hänt:
Den 20 september föll jag så oturligt ute hos hundarna (och det
var ingen hund som fällde mig) genom att jag fastnade med höger
foten och föll handlöst framlänges. På altanen stod en av hundarnas
solsäng på ben och naturligtvis så hamnade jag med min vänster axel
på den. Det gjorde något så fruktansvärt ont att jag bara skrek utan att
kunna röra mig. Låg så och grät utan att kunna röra mig på en lång stund.
Jag kunde absolut inte räta ut min vänsterarm som jag höll bockad och
tryckt mot kroppen. Så småning om när jag hade kunnat sätta mig upp
fick jag hjälp av min sambo att ta mig upp på fötterna. Först trodde han
att axeln hade hoppat ur led men efter att ha "känt lite lätt" och jämnfört
axlarna så tog den misstanken bort. Fick hjälp in till soffan och trodde att
jag skulle må lite bättre efter att ha suttit en stund och "hämtat andan" men
det märkte jag fort att så¨var det inte. Jag kunde inte ens resa mig upp utan
att det gjorde så fruktansvärt ont att jag höll på att ´svimma. Eftersom jag då
var själv hemma ringdes det efter min son som körde mig till akuten. Bara resan
var en mardröm för det gjorde så ont i varenda håla i vägen (bor på landet med
grusväg) och varje sväng. Efteråt förstod jag att ambulans hade varit ett bättre
färdmedel.
På akuternsväntrum kunde jag inte ens först sätta mig ner utan stod upp och lutade
mig mot stolen innan jag efter ca 20 min tillsist kunde segna mig ner. Chocken kom
för jag började frysa så att jag skakade. Hade inte fått med mig någon jacka men
sonen hämtade en filt i bilen som jag försiktigt kunde svepa om mig.
När jag väl kom in på undersökningsrummet fick jag värktabletter och även morfin
direkt i magen efter som jag hade så fruktansvärt ont. Ingen kunde röra vid mig
utan att det gjorde så ont och ni kan ju tänka så hemskt det var när jag sedan skulle
röntgas. Usch, vilken smärta det var bara att bli förflyttade till en annan brits och att
ligga ner på rygg gjorde så ont att jag inte kan nämna det i ord.
Det konstaterades att min högra vrist var bruten så den blev gipsad direkt på akuten.
Min vänstra axelkula var helt söndermosad och sedan visade sig att senor,ligament
och muskler var avslitna i min arm. Inte så konstigt att jag hade så ont. Jag blev så klart
inlagd och fick lämna akuten strax innan midnatt då jag kom upp på sal. Dock blev
operationen framflyttad till den 22/9 och jag fick dygnet runt en massa smärtstillande
och morfin för att kunna stå ut.
Här hemma gjorde mina döttrar ett stort jobb med hundarnas som delades upp + kompis
som tog ett par stycken. 2 valpar av de 4 hade flyttat dagen innan olyckan. En skulle flytta
till helgen + den sista skulle stanna ytterligare ett tag pg av att familjen hade blivit sjuka.
Vår äldsta dotter tog valparna + de flesta hundarna med sig hem och det var oxå hon som
fick sköta överlämnadet av valpen som flyttade när jag låg nyoperad på sjukhuset. När det
var dags för utskrivning fick jag ligga ner i en sjuktaxi hem. Det var minsann första gången
jag fick vara med om det oxå.
Jag var helt handikappad så klara sig själv var helt uteslutet så jag bodde den första tiden
hemma hos dottern i Halland. Men oj, vad jag längtade hem och att få samla ihop mina
älskade hundar igen. Alla mina tjejer hade ju mer eller mindre blivit lite chockade när deras
"mamma" helt plötsligt försvann utan att jag sa hejdå och deras vardag blev så förändrad.
Det sorgliga var att min älskade lille kille Olle, min Phalene fanns inte mer. Jag visste att
hans tid var begränsad då han var sjuk och jag visste att när han blev sämre fanns det
bara en sak att göra. Men hade bestämt mig så länge som han var så här pigg som han
var innan min olycka och åt som vanligt så länge levde vi på. Dock så blev han så mycket
sämre bara ett par dagar efter satt jag hade lämnat honom och på väg till veterinären så
dog han. Tror att det var nog var lite mattesorg som påskyndade det hela. Olle blev 13 år
och nästan 5 månader
Denna lycka det var när jag flyttade hem och fick hem hela min lilla flock kan jag inte
med ord beskriva. Men det var oxå en fuktansvärd kämpig och jobbig tid. Det är inte
lätt att klara sig med en fot i gips + en arm som var helt obrukbar men ´med en hel
del envishet och lite hjälp gick det. Även om smärtan hela tiden tar så fruktansvärt
mycket på min ork och att jag hela tiden har fått stoppa i mig mängder med smärt-
stillande så måste jag vila en hel del. Men det har hela tiden gått framåt även om jag
tycker ibland det tar alldeles för lång tid. Både foten och axeln är läkta men min
rörelseförmåga är fortfarande starkt begränsad. Specialisten som opererade min
axel sa att jag förmodligen aldrig får tillbaka min rörelseförmåga till 100% och när
jag blivit lite äldre så får jag antagligen en axelprotes. Men jag tränar på så gott
jag kan och får hjälp av sjukgymnast. Sedan allt dagligt arbete i hemmet samt skötseln
av hundarna blir naturlig träning för min arm även om jag fortfarande mycket smärta
och ont. Orken är fortfarande så begränsad och jag fick tidigt förklarat för mig av min
ortoped som opererade mig, att min smärta var mer ¨intensiv¨då den är så triggad
pg av bla min fibromyalgi. Fortfarande är det så att jag blir helt schack matt efter
att ha varit igång i hemmet ett par timmar. Men tydligen tar det mycket på orken att
ständigt gå med smärta i kroppen.
Planerna för nästa valpkull är att jag har tänkt att låna in min dotters
tricolor som kommer från mig. Vi trodde hon skulle börja löpa i januari
men jag bad Zvea att vänta lite så att jag hinner bli lite starkare. Men nu
är vi snart inne i mars och ännu har hon inte börjat. Så hon tog mig verkligen
på ordet
Hanen jag ska användaär ruby och färgerna på valparna KAN bli alla
fyra färgerna. Men nu hoppas jag att löpet snart kommer igång och att vi får till
minst en bra parning som resulterar i valpar. Så, håll tummarna så uppdaterar
jag när jag vet mer....
6 veckor!
Hane 1246 g
Tik rosa 1305 g
Tik röd 1292 g
Hane 1410 g
Första gången ute och en ny värld öppnade sig
Första gången provsmak av fast föda
Denna veckan har det hänt en hel del av allt möjligt, som tex
första gången ute, första "valpköpare-besöket", avmaskning
gång 2, första provsmak av annat än mammas mjölk (vilket
inte har varit helt uppskattat av alla) och första träffen med de
andra hundarna vilket har uppskattat av alla parter. Jag tycker
det är så viktigt för valparna med den sociala träningen med
de andra hundarna som då är i lite olika åldrar.
Älskar denna kullen som är helt underbar på alla sätt
5 veckor
Hane 1018 g
Jankils MM Brave Berlioz
Tik rosa 1143 g
Jankils MM Sweet Duchess
Tik röd 1108 g
Jankils MM Sweet Marie
Hane 1182 g
Jankils MM Brave Toulous
Valparna fortsätter att växa och att utvecklas. Från början låg tiken med
rött band en bra bit före motoriskt och var väldigt framåt medans tex ruby-
killen helst föredrog att sova. Men jag ser i slutet på vecka 4 att de andra
hämtar in försprånget på sin syster. Det är en väldigt lugn och tyst kull som
inte gör något större väsen av sig. De sover faktiskt mycket men man hör även
små morr och att de har "kurr-läten". De ljuden är så härliga. De fortsätter
att klara sig på bara mamma Märtas mjölk men snart så måste annan föda
erbjudas.
Jag har fortfarande en av de mysiga små killarna till salu. Är det så att du letar
en mysig och gosig liten kille så hör gärna av dig på min mail:
jankils@hotmail.com i första hand!
4 veckor!
Hane 865 g.
Tik rosa band 974 g.
Tik rött band 815 g.
Hane 1010 g.
Det såg inte ut som om det skulle bli någon uppdatering denna veckan.
Allt tycks ha gått fel för mig men nu, äntligen så ser det ut som om den
ska bli klar att delas....
De små fortsätter att växa och utvecklas men fortfarande så sover
de mycket. De stunder de är vakna och utforskar hagen är korta.
De knorrar och skäller på varandra. Så gulligt!
Jag söker någon som är intresserad av en av mina hanar.Vem det
blir och vilken färg vet jag ännu inte. Familjen som är intresserad av en hane
ska komma på besök (de har en bra bit att köra till oss). Först efter deras
besök bör jag veta vem de väljer. Hur som helst så är båda såna goa
och kelna (som alla 4 är) små killar.
Är du intresserad och har planerat så maila mig i första hand:
jankils@hotmail.com
4 veckor!
Hane 865 g
Tik rosa band 974 g
Tik med rött band 915 g
Hane 1010 g
(alla bilderna är klickbara)
3 veckor
Hane: 655 g
Tik med rosa band: 703 g.
Tik med rött band: 671 g.
Hane: 771 g
De små växer så det knakar och mamma Märta sköter
sin roll helt perfekt även om hon gärna vill ha mitt sällskap.
Första avmaskningen är gjord och det gick helt utan
problem. Även mamma Märta fick sina tabletter.
Det har hänt en hel del med de små. Strax efter de
hade blivit 2 veckor började alla 4 att öppna sina ögon.
Det är magiskt när man de första gången får kontakt
med den lilla när man sitter med den i handen och de
plirar lite nyfiket mot en. Ytterligare några dagar senare
hörde oxå alla.
De är helt ljuvliga och man hör sällan något
från valpkorgen utan det är nöjda små. De tycks gilla när
man sitter med dem och pratar. Naturlig hantering blir det
när de vägs varje dag.
Tråkigt nog fick jag avhopp på 2 valpar, tik o hane.
Är man intresserad av en liten så är man välkommen
att höra av sig, först och främst via mail;
jankils@hotmail.com
Ps. Alla bilder är klickbara!
Valparna 2 veckor!
Hane som föddes som nr: 1
Födselvikt: 131g. 2 veckors vikt: 431 g.
Tik föddes som nr: 2 och har rosa band
Födselvikt: 139 g. 2 veckors vikt: 468 g.
Tik föddes som nr: 4 och har rött band
(nr: 3 var lille bt hanen som endast levde i 2 dygn)
Födselvikt: 129 g. 2 veckors vikt: 438 g.
Hane föddes som nr: 5 och den enda rubyfärgade
Födselvikt: 146 g. 2 veckors vikt: 539 g.
Familjens minstingar fortsätter att växa och utvecklas.
Lagom till de skulle bli 2 veckor så började de så smått
öppna ögonen. Detta har jag sett fram i mot så mycket för
plötsligt blir de små individer som man får kontakt med på
ett helt annat sätt. Hörseln dröjer förmodligen några dygn
till innan de hör.
(Alla bilderna är "klickbara")
Valparna är nu över 1 vecka
Som alltid så rusar dagarna iväg och de små äter, sover och
växer så att det nästan knakar. Det märks oxå att när de diar
så får de tydligen i sig större mängder för att sedan ligga på
en hög och sova. Då kan Märta antigen ligga sidan om eller
så sover hon på golvet, äter eller ute och sköter sina behov.
Här kommer lite foto från deras första levnadsvecka.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 | 29 |
||||||
|