Jag hade märkt att Gretha inte har varit sig själv

den sista tiden. Jag hade väl mina frhågor men hoppades

in i det sista att jag hade fel. När jag kom upp denna fredags-

morgon och såg Gretha förstod jag hur sjuk hon var. Bädden

var nerfläckad av bla blod o hon själv var alldeles blöt i baken

och hon såg fruktansvärt trött ut. Tempade henne och lite 

temperautökning på 39 grader (normalt är runt 38,5).

Allt tydde på livmodersinflammation  

Ringde min veterinär och fick en akuttid vid middagstid.

Väl i Näsum fick jag nästan en chock när jag ställde henne

på vågen. På kort tid hade hon minskat

runt ett halv kilo. Hörs kanske inte så mycket men på en liten hund

gör det en hel del. När veterinärne, Ylva (?) undersökte henne sa

hon oxå att hon var väldigt tunn. Att behandla henne med 

antibiotika som jag trodde skulle gå var en dum idé. Största

sannorligheten kunde vara att hon skulle bli ännu sämre

under helgen och då få akutoperaras. Det var många förtvivlade

tårar som rann på mina kinder när jag såg min lilla tjej. En del i min

familj tyckte att jag skulle ge henne en spruta och låta 

henne somna in men när jag såg henne där på undersöknings-

bordet, sittandes och titta på mig med stora ögon och viftande

svans så hade jag bara ett svar till veterinären. Operera henne  

Något annat kunde jag bara inte. Visserligen är hon 10 år och

drygt 4 månader, döv men för övrigt frisk  och veterinären lovade

mig att jag skulle få tillbaka en pigg liten gamling. Dock hade hon

nu fått ett litet pyttigt blåsljud men som kunde bero på

hennes inflammation...

Som sagt många tårar och enhel del samtal med mina vänninor 

som försökt uppmuntra mig och kom med flera erbjudande, bla

annat ekonomiska. Usch, att det alltid ska vara de där pengarna

som styr! Men att leva på en halv pension som är under överlevnads-

nivå och få en hel del oplanerade bakslag gör att jag dagligen

oroar mig för hur det ska gå om något mer ska hända som

kostar skjortan...

Vid 17-tiden var jag tillbaka i Näsum och hämtade hem

en sömndrucken liten Gretha. Allt hade gått bra men var

glad för att jag hade gått med om en operation. Hennes liv-

moder hade varit ca 1 dm tjock fylld med både blod och var.

En normal och frisk livmoder är tunnare än ditt lillfinger. En

antibiotika kur hade aldrig gjort henne bra och man hade bara 

skjutet problemet framför sig. Vid nästa löp hade det varit

dags igen och kanske hade hon då blivit ännu sämre. Glad var

jag att "livmodern hade varit öppen" så att en del vätskan där

kunde rinna ut. En "stängd livmoder" kan det röra sig om

minuter för att klara tikens liv.

Grethan har hämtat sig bra från operationen och har blivit 

piggare de sista dagarna (även om hon sover en hel del pg

av åldern) När sådant här händer så är man tacksam för att 

man har sina djur försäkrade även om det endå kostar en

hel del när de ska sövas och opereras. När hon endå var sövd

blev hennes mun oxå sanerad från tandsten och ännu fler 

tnder fattigare  

I lördags så blev jag äntligen färdig att tillsammans

med några av mina älskade valpköpare att ta en 

träff och promenad vid havet. Det var Linda med

Veras syster Mimmi, Naja med Mollie (en avkomma fr

Liza), Ann med Buffy (fr Inez sista kull) och vi träffade

Marie med Nellie och Lykke (oxå från Inez första o sista kull).

Ingen värme bjöds det på och blåsten var långt i från varm

men endå härliga timmar vid kusten. Och finns det något

härligare än att se hur lyckliga hundarna blir över att 

bara få sträcka ut i vilda glädjefnatt över dyningarna...

Som vanligt bjuder jag på en hel del foton från vår em...

Mimmi                                      Olle                                               Buffy

                                     Buffy                                                                        Nellie

                                     Agnes med döttrarna Vera o Mimmi                 Lykke

Mollie, Buffy och Lykke testar Nellies vagn

Marie har inhandlat en en bra och praktisk vagn som

hon kan ha med på hundpromenaderna och låta

Nellie få vila sin ömmande tass när det behövs. Den

var mycket populär och alla ville provåka den...

Tack mina vänner för en blåsig men endå härlig träff!

I tisdagskväll den 6/11 så var jag i Hässleholm då

Nordskånskakennelklubben hade en föreläsning om 

"Hundens leder och ledproblem". Veterinär Pelle

Josefsson var dt som höll i den. Han har sin praktik

i Vesslarp som ligger i Östra Göinge.

Efter som jag anmälde mig att komma så

frågade jag om de behövde hjälp med förberdelserna.

Liselotte berättade att hälp behövdes bla i köket

så det blev att förberda med kaffebryggaren och 

fixa fikat...

En mycket bra och intressant föreläsning men synd bara att 

inte fler tar den möjligheten att komma. Kvällsföreläsningar

är gratis om man är medlem i Skk så det är bara att kolla in

Nordskånksans sida och skriva in i sin almanacka.

www.nordskanskakennelklubben.se

Dock var detta sistan för i år men  hoppas

på många besökare på nästa års föreläsningar!

Glöm bara inte att anmäla innan så de vet hur

mycket fika som behövs och stolar som ska ställas 

fram  

Att få besök av hundar som man har fött upp är ett

av det roligaste som finns. I förra veckan så kom Veras

syster Betty tillsammans med matte Amelie och husse Martin.

Betty heter Jankils All Hearts Of Meryl Streep.

Det var första gången sedan hon flyttade som liten

8-veckors valp som jag såg henne igen. Säger bara,

åh, så fin hon är! Gillar hennes lilla fina huvud. Har en mörk

och härlig rubyfärg och mörka fina ögon. Pigg och livad 

precis som sin syster men hade lugnat sig massor sedan hon hade 

börjat att löpa. Förhoppningsvis så ska Vera även göra det när hon 

kommer i löp men ännu är hon inte där  

Inte vad det lättaste att få bra kort på alla tre. Inte när man har en liten Vera som 

ska bita sin mamma Agnes i öronen hela tiden eller vill busa med syrran men

så här blev i alla fall en del av resultatet...

När Vera ställdes i Hässleholm på årets sista utomhusutställning den

29 september så vann hon bla ett stort tuggben som BIG 4. Ett ben

som Vera älskar och blir överlycklig när hon får det på kvällarna

när hon behöver lugna ner sig lite. Jag måste ta undan det

efter som min lilla hund vaktar sitt goda ben och kan inte koppla

av och göra något annat om det ligger framme...

Nej, nu är det dags att släcka ner och krypa till kojs