I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla) Han valde att komma med svansen

först och än en gång fick jag lirka på för at få ut denna ruby-

killen.

Korgen var som en bässäng när Diza äntligen var klar och

då hade jag endå försökt torka upp i lugnet mellan valpningen.

Vart all denna vätska och vart hon hade gömt dessa 6 valpar

är för mig en gåta....

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla)

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla)

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla)

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

Diza går snart in på sin sista vecka innan de tär dags

för de små att göra entre'. Spännande!

Hon är dock inte så tjock så skulle gissa på 3-4 stycken.

Där i mot är hon jättetung och har gått upp en hel del i 

vikt,

Under måndagen var vi hos veterinären och det var dags för 

Dizas andra herpes vaccin. Känns skönt att hon har fått dem

nu och jag kan slippa den oron för att valparna kan vara

smittade.

Märta fick följa med på socialträning som inte var

några problem alls. Där i mot så charmar de de flesta varje

gång vi gör veterinärbesök. Veterinär Erik blev ännu mer

populär när han bjöd på godis vid flera tillfällen....

  Svårt att få på bild hur Diza har "växt"

Märta 10,5 månader

Äntligen tillsammans igen  

**************************************************


*********************************

Man kan inte tro att det endast är den 10 februari när man

ser hur det knoppas och växer ute i rabatter och i gräsmattan