Oj, oj oj vad jag är efter med min blogg. Förstår

inte varför klockan alltid springer i väg så fort 

närja gäntligen har tid att sätta mig vid datorn.

Oftast blir det kväll, sena kvällar och när alla mail mm

är genomgågna ja, då är klockan ännu mycket senare 

och det är för längesen tid att dra täcket över

huvudet.

Nu ska jag sammanfatta lite vad som har

hänt här den sista veckorna.

Jag har varit och hämtat Agnes urna och som nu

står på en hylla i mitt skåp. Det var jobbigt just i den

stunden som jag tag emot urnan men när jag kom hem

så blev jag alldeles lugn inombords. All jobbig oro och

förtvivlan försvann. Jag kan nu tänka och prata om 

Agnes utan att tårarna rinner hela tiden men visst så 

gör det fortfarnade ont i hjärtat och komme då va för en

lång tid fram åt....

Här får den stå tills jag har bestämt mig vad

eller om jag ska strö askan någonstans...

Inez, Liza och jag var en eftermiddag och hälsade

på Inez (och Lizas dotter) Wilda och hennes

"lillasyster" chihuahuan Ella. Tyvärr så blir det så

sällan som vi träffas och endå bor de inte mer än 

2-3 mil i från oss. Trevligt är det när vi ses i alla fall  

                      Marie med Inez, Wilda o Ella           Fina Wilda                   Inez ser på när Liza....

                                  ....studerar fåglarna där ute             Wilda      och    Ella

Tack snälla Marie B  

Den yngsta av våra barn, Julia fyllde 17år den 19/3.

Grattis Jullan  Men redan på fredagen den 15/3

så hade vi lite firande med smörgåstårta inom familjen

                         Födelsebarnet vill inte va med på bild   Mums, jätte god var den!

                                              Bror o syster och Mattias & lilla mamma/mormor  

Lördagen den 16/3så var vi på cavalierträff på 

skjutfältet. En blåsig eftermiddag men en hel del

glada hundägare kom o en hel del nya ansikten

oxå     

En solig men blåsig eftermiddag men med en massa kläder så var det en 

skön träff med många glada hundar och ägare   

På måndags kvällen den 18/3 fick jag så äntligen det efterlängtande

telefonsamtalet från Mattias (min dotters sambo) om att jag hade

blivit MORMOR   Jag visste att det var på G så hela dagen 

var ett oroligt vankande och väntande.  Klockan 18.33 kom den

lille pojken 3.695 g och 49 cm lång och allt hade gått hur bra som

helst. Min duktiga stora tjej är nu en lycklig mamma. Gått och 

väl 2 veckor innan uträknad tid kom han och Jonna hade varit

lite orolig att babyn skulle komma på hennes 25 årsdag men 

istället så var det endast några timmar till att han hade kommit

på moster Julias dag i stället.    Foto från

Hallands webbisar!

På torsdagen när Julia hade slutat efter middag så körde  hon och 

jag till Halland för att hälsa på den lilla familjen. 

  LYCKA   

Tisdagen den 19/3 blev min yngsta dotter 17 år

Grattis mitt   

Så här såg det ut i trädgården i lördags eftermiddag

och ett dygn senare så här...

härligt. Idag tisdag så är nästan all is smält men usch

sån gegga och blöta det är och hundarna ser ut där efter.

Bilen är camoglagefärgad men att köra i sån lervälling som

gården och vägen är så kan den inte bli bättre. Hatar

faktiskt att köra omkring med en sån rent ut sagt skitig

bil men att tvätta den och sen köra på vår väg, ja det 

känns rent ut ogjort jobb. Jag hoppas solen och plussgraderna

får det att torka upp snabbt och att tjälen släpper för grejen

är att min lille kanin, Ozzy fortfarande ligger i lådan i sin

bur och väntar på att bli begravd...

Äntligen har Vera-pluttan börjat löpa, 1 år och 17

dagar! Har aldrig haft en tik som varit över året

vid första löpet. Är i alla fall glad att "allt står rätt

till" med lilltjejen och förhoppningsvis så hon nu

växa till sig och efter detta bli något lugnare  

I fredags när jag var med Naja några ärenden så

fick jag en försenad 1-årspresent med till Veran.

Det gillade hon verkligen att bli överraskad så ett

par veckor efter sin födelsedag..

Tack snälla o bästa Naja & moster Mollie för presenten! Den

uppskattades och de andra här hemma var väldigt avund-

sjuk på mig och råttan ska jag skrämma min matte med.

Hon hatar som du vet de djuren, hihihi....

Tror jag aldrig har varit så nervös inför ett veterinär-

besök som jag var inför torsdagens besök. Jag skulle

kolla och ha intyg på Veras ögon,patella (knä) och så 

skulle hon ha sin 1-årsvaccinering. Vera som själv har

lätt för att stimma upp sig blev ju inte bättre när jag 

var så nervös så att jag riste. Att jag var så nervös

berodde främst på att jag var dödligt rädd för att skulle

ha gjort sina knä illa av allt hoppande och klättrande som

hon har hållt på med. Det har oxå hänt vid en del såna

klättringar att hon har fastnat även om jag har "räddat"

henne så fort jag har kunnat så ver man ju inte...

Det var en lång suck av lättnad när veterinär Christopher

Martinsen sa att allt såg så bra ut  Där var två "veterinär-

elever" som oxå tittade min lilla röding djupt i ögonen.

Så med ögonlysning x3 och en duktig Vera så andades jag

verkligen ut. Var så glad när jag körde där i från så glömde

helt bort de önskade recepten.   

Tack alla underbara Ni för alla sms, Facebook kommentarer,

samtal, bloggkommenterarer, mail och blommor som jag har fått

i och med att jag förlorade min älskade lilla Agnes och de små

liven hon bar på.

Det värmer att man har så många vänner och kollegor som delar

min sorg. Det är hårt att inte längre ha sin lilla röding med humör

som vaktade mig så och då helst när det var dags för mat , men

livet måste gå vidare hur hårt den är....

Vera med sin älskade mamma Agnes