I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla)

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla) Han valde att komma med svansen

först och än en gång fick jag lirka på för at få ut denna ruby-

killen.

Korgen var som en bässäng när Diza äntligen var klar och

då hade jag endå försökt torka upp i lugnet mellan valpningen.

Vart all denna vätska och vart hon hade gömt dessa 6 valpar

är för mig en gåta....

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

Diza går snart in på sin sista vecka innan de tär dags

för de små att göra entre'. Spännande!

Hon är dock inte så tjock så skulle gissa på 3-4 stycken.

Där i mot är hon jättetung och har gått upp en hel del i 

vikt,

Under måndagen var vi hos veterinären och det var dags för 

Dizas andra herpes vaccin. Känns skönt att hon har fått dem

nu och jag kan slippa den oron för att valparna kan vara

smittade.

Märta fick följa med på socialträning som inte var

några problem alls. Där i mot så charmar de de flesta varje

gång vi gör veterinärbesök. Veterinär Erik blev ännu mer

populär när han bjöd på godis vid flera tillfällen....

  Svårt att få på bild hur Diza har "växt"

Märta 10,5 månader

Äntligen tillsammans igen  

**************************************************


*********************************

Man kan inte tro att det endast är den 10 februari när man

ser hur det knoppas och växer ute i rabatter och i gräsmattan

De sista dagarna har jag blivit mer o mer övertygad om att 

Diza verkligen är dräktig. Hon har haft 5 dagar som hon har

haft lite svårt med maten. Hon är den som verkligen inte

tacka nej när det erbjuds mat men dessa dagarna har man

verkligen sett hur hon har kämpat. Tagit någon bit, tittat på

mig med stora ögon, gått en sväng och försökt igen att äta.

Hon har så klart vaktat sin skål mot de andra (helst mot Märta)

och varit nöjd när jag har tagit undan den. Hon har sedan

ätit lite under dagen. Små portioner är det som har gällt.

Idag tisdag, när vi skulle på ultraljud var första gången på

ett tag som allt åts upp så nu är nog det lilla illamåendet

över för denna gången.. Hon har oxå blivit lite bredare över

ryggen och vid sidorna så det är oxå ett gott tecken.

På ultraljudet fick jag det bekräftat det jag till 98% var säker på,

såg vi att det växer små foster i hennes mage. Vi såg tom ett 

litet hjärta picka   Lika magiskt varje gång!

VALPAR väntas v 8

Ludde SE10143/2014

Longways Danny Danilo 

Diza SE46754/2015

Jankils First Star Agena

Kommer att lägga ut mer information om den väntade

kullen på hemsidan!

Är så glad för detta och håller tummarna hårt att allt ska

gå bra denna gången

Onsdag den 22/1 (idag) fyller  minstingen 10 månader

Liten börjar bli stor!

Grattis lilla Märta  - Jankils Sweetie Co-Co

Grattis oxå så klart till bröderna Zigge & Hugo

                                                  Påminner igen,att alla små bilder är "klick-bara"  

När det hände som det gjorde med Hilda och det inte blev några

valpar så blev det i stället så att beslutet togs att para Diza (Hildas

dotter). Just innan jul så träffade Diza hanen. När ungefär halva tiden

har gått så kommer jag låta göra ett ultraljud för att få svart på vitt om

hon har några växande liv i sig. Om resultatet blir positivt så kommer

jag då oxå lägga ut bild och information om hanen, pappan till de

väntande.

Jankils First Star Agena = Diza  

Nu håller vi tummarna hårt  

Önskar gamla och nya vänner samt alla besökare 

Ett riktigt Gott Nytt År!

Ta väl hand om Er och tänk på allt levande när det gäller allt

vad raketskjutande heter!!!

Vi önskar alla

En riktigt God Jul

och

Gott Nytt År!

I förra veckan fick vi tid hos veterinären för att kolla

upp Hilda och framför allt få bekräftat om hon är dräktig.

Först gjordes ett ultraljud men eftersom veterinären Andrea

var mycket undrande så röntgades hon även för att få mer

visshet. Jo, visst var hon dräktig men dels tyckte man att

de var väldigt små när man jämnförde med tiden hon har gått

och sen kunde man inte se om de levde.

Idag, fredag var vi på återbesök för att se om fosterna hade

växt. Hilda röntgades men till min stora besvikelse så fanns

inga foster kvar. Allt hade hennes kropp resorberat.  

Varför kan man ju så klart undra?   

Jag har aldrig varit med om detta tidigare, vad jag vet.. Men mina

funderingar är att det var något fel på fosterna som gjorde att de

dog. En annan förklaring kan vara herpes? Det kan man i så fall

avhjälpa genom att vaccinera en nyparad tik och sedan en andra 

gång någon vecka innan det är dax för de små att födas. En sista

tanke kom Maria med, (Luddes matte) att det kanske rent av berodde

på sorg efter Inez. Hilda, Ålga och Inez var väldigt nära så det är ju

inte en omöjlig tanke. Om inget annat har de ju så klart märkt hur

ledsen jag har varit.  

Hur som helt är jag så ledsen och förtvivlad och förstår oxå den 

stora besvikelsen som alla ni som har önskat en valp, Nu kommer

vi alla fall ta det lugnt och fira jul och sen får vi se vem av tjejerna som 

löper nästa gång. Tanken finns kanske nu att para Diza (Hildas

tref dotter) men vi får se hur det blir..Hoppas gör jag så klart att

Hilda löper inom kort igen, innan hennes 7-årsdag i mars. Vill ju

så gärna ha en sista kull av llilla donna

Tyvärr, visar inte Ålga som om hon är dräktig. Hennes uppfödare

(Björkebäcks kennel) var i väg och parade henne 3 dagar innan

jag var iväg och parade Hilda första gången. Ålga har där i mot

inte visat några som helst tecken på att hon har varit dräktig.

Det man undrar om vad det egentligen är som  händer när man

hör från andra kennlar hur många tikar det är som går tomma?  

Trevlig adventshelg önskar jag er alla!

(Alla småbilder på bloggen är klickbara)

Efter mycket velande fram och tillbaka så är jag nu

(nästan helt) säker på att Hilda är dräktig.

Så i december vecka 50 hoppas vi på att det föds 

ett gäng valpar mellan

Ludde & Hilda

Lite mer information finns på hemsidan!