Wiiii, äntligen så föddes vårt andra barnbarn   

I söndags den 22/2 kom så lille Otto och fort gick det!

35 minuter på förlossningen var hans föräldrar innan

deras andre lille kille föddes, 4205 g och 52 cm lång.

Föddes vid 8,35 på morgonen och redan på kvällen åkte lilla

familjen hem till storebror. Min starka stora dotter    

Bilden som var på "nyföddawebben" 

Idag torsdag så fick jag äntligen möjlighet att sticka hem i från

en stund för att få tanka till "barnbarnenergi"   Finns det något

mysigare än att gosa med en liten bäbis?   

Lille Otto & storebror Frej        

Här hemma växer valparna verkligen så att man nästan både ser o 

hör hur det   De största kan öka med mellan 40-60g/dygn

medan den minsta går som oftast upp mycket saktare, med 

mellan 15-25g som mest. Det innebär att viktskillnaden blir större

och större. Men jag vet oxå att man kan inte förvänta sig att den

valp som är stor som liten (haha det blev ju lite kul   ) blir stor

som vuxen oxå. I min första kull som Liza hade valde jag en av

de mindre tikarna som jag då behöll. Malva blev till min förvåning

en av de större tikarna och har sedan dess aldrig haft en sån stor tik som 

henne någon mer gång. Så det där att välja en valp är minsann

inte det lättaste.

Som det ser ut nu så är de båda de svarta hanarna tingade

(helst säker kan man ju aldrig vara förrän handpengen är

lagd). Ska lägga ut en annons på Blocket så får vi se hur det

går. Det är ingen brådska ännu för de är ju dock inte 2 veckor 

ännu men samtidigt är det så jäkla skönt att ha dem tingade. Hade flera

på min "valplista" men tyvärr har det blivit en hel del avhopp av olika anledningar.

Lite bilder från valparnas första vecka

Det har blivit en hel del mycket lugnare o tystare i valpkorgen. Man märker

redan nu att det finns lite olika humör i kullen. Spännande att se om det

håller i sig när de blir äldre   Nu väntar vi på att ögonen ska öppnas

och de ska höra.

Är du intresserad av en liten från denna kullen så är du välkommen

att höra av dig. Mitt telefonnr o mailadress finns  i förra inlägget

Det blev en långdragen valpning för stackars Vera

denna gången. Fast när det egenltigen gällde så gick

det faktiskt rätt så fort.

Vera började att flåsa redan strax efter middag på 

söndagen men var inte orolig. Eftermiddagen gick och 

jag trodde nästan att det skulle bli valpning under kvällen

men så blev det inte. Det blev i stället en lång vaknat och inte

en minuts sömn för mig. Passande nog så var Julia (dottern alltså)

hemma och kom ner så att jag kunde fixa lite frukost till mig och

de andra hundarna.

Kl 9.15 kom så äntligen den första valpen men som hon fick ta i 

krysta. Hon tog verkligen i från kung o fosterland och Julia kommenterade

mig som nästan satt o hjälpte Vera med krystandet   

Först ut kom en rubyhane helt uten något vitt på med vikt på 252g. 

Inte konstigt att hon fick ta i så och skrek när han skulle ut och en massa

vatten kom oxå.

En orolig Vera som man märkte jobbade för att få ner nästa valp

till "utgången" 10.13 kom så nästa hane, en ruby med lite vitt på. Liknar

sig äldre bror Chivas från förra kullen men där hans vita fläck på huvudet för-

svann under de första månanderna. Tredje valpen kom snabbt, 10.19 kom 

en liten black and tan hane på 176g. Det kom hela tiden massor av vatten vid

varje valp som föddes (rena syndafloden) och Vera var väldigt orolig så de nyfödda fick

ligga varmt o torrt i en korg hos så länge. Kl 10.50 kom nästa hane och 

som oxå var black and tan men helt utan något vitt på med en vikt på 241g.

Vera hann pusta ut lite innan det var dags igen och här fick hon ta i så att

hon nästan "sprack". Denna valpen kom med bakbenen först och jag fick än

en gång hjälpa henne att försöka dra i valpen när hon krystade. Det är inte lätt

för det är hala små åla men skönt att hinnorna var hela för då behöver man

inte vara så orolig att valpen kvävs när den sitter halvt ute. Med mycket möda 

och besvär fick vi tillsist ut valpe som visade sig vara en ruby tik på hela 

276g.

Usch, så blött där var i hennes bädd och försökte torka min lilla duktiga mamma

men hon var fortfarande lite orolig. Tyckte mig känna att där fanns något kvar

men det är svårt att veta säkert. Man brukar se på mamman när allt är över för då

brukar det bli ett lugn över den lilla familjen men som sagt det var hon inte riktigt.

Det rann svart ur henne och trodde det kanske var koagulerat blod men var

lite osäker endå. Gick ut med henne och dålig i magen var hon. Kanske inte helt

konstigt efter att ha varit med om ett sådant här arbete och sedan hon dess-

utom ätit några moderkakor. Efter flera timmar kom så ett litet (4-5cm) dött

svart foster och efter det blev hon helt lugn och så trött....

Välkomna till livet små guldkorn   

Redan på tisdagen så när de små vägdes hade de 4 stora gått upp i vikt medan

den lille minstingen bt hanen hade gått ner som de små brukligt brukar göra. Vi märkte 

redan under valpningen att mjölken hade runnit till i spenarna och det är alltid så skönt

att veta att de små får något i sig när de diar. Deras andra dag hade även minstingen 

ökat i vikt och var åter uppe i sin födelsevikt.

Nu håller vi tummarna att alla små guldklimpar utvecklas och växer som de ska  

Intresserad av en valp från denna kullen?

Hör då av dig till mig, antigen via mail:

jankils@hotmail.com   

eller 

ring

0731 808 803   

Ett stort GRATTIS till min alla hjärtanskull som fyller

3 år!

Vera = Jankils All heart of Mandy Moore

Nopsussar o Grattis även till systrarna 

Mimmi = Jankils All Hearts of Megan Fox

&

Betty = Jankils All Hearts of Meryl Streep

Det är en riktig liten tjockis till Vera vi har som vaggar fram när hon går o man kan kan inte annat än att tycka lite synd om henne. Ligger hon plant på mage på golvet är hon mest lik en groda   
Det är så spännande att hålla sin hand på magen o känna de små liven där inne röra på sig. Stetoskopet ligger framme på soffbordet och på kvällarna när vi sitter i soffan brukar jag  lyssnar på alla de små pickande   Denna gången gissar jag på att där är 6-7 stycken men vem vet, där är kanske "bara" en massa vatten o inte mer än ett par nya liv.. Om någon/ några dagar får vi veta   
Ha en mysig lördag o alla   -dag!
Kramiz

Ja, nu är det drygt en vecka kvar innan Vera o Macks små 

liv är färdigbakade och ska tiltta ut    Spännande är det.

Vägde henne när hon hade gått drygt 41/42 dygn och då hade

hon ökat 1 kilo i vikt precis som förra gången. Där i mot blev

den lilla stackaren magdålig och det kom ur båda ändar.  

Det är nästan som man skulle kunna tro att vi hade smittat

varandra då jag oxå blev kass i magen. Det tog nästan hela

veckan innn hon kunde äta som vanligt igen (mitt gick över fortare)

och du kan tro att hon var hungrig. De små i magen tar

ju mycket av det hon äter så dels behöver hon mer men oxå

kraftigare mat. Nu får hon mat 3ggr/dag så att hon ska slippa

att bli störthungrig för hon får inte plats med så mycket åt gången.

Har lyssnat på hennes mage med stetoskåpet o det känns alltid

lika mäktigt att höra de små hjärtan som tickar på.

Hjälp mig nu att hålla tummarna hårt att allt går bra och 

att det är just din valp som föds (ni som redan har hört av er o 

satt upp er på min "valplista").

Hoppas bara att jag ska känna mig lite piggare efter

denna veckan för nu har jag totalt slut på all ork. Värken

är som värst i huvud-nacke o rygg. Allt går i ultrapid och det 

är så jobbigt att bli helt slut efter att bara ha gjort några

småsaker här hemma...

Handlerkursen som jag har gått för Mikael Nilsson på torsdags-

kvällarna i Hässleholm var det sista gången (5 gånger) nu i 

torsdags. Har en hel del att träna på för oj vad många tips

vi har fått lära oss. Ålga är den som jag har gått med och 

tycker nog att min lilla tjej sköter sig ännu bättre i ringen nu mot

tidigare. Mycket för att jag har fått lära mig hur jag ska beté

mig för att hunden ska komma till sin rätt i ringen men det

är oxå en hel del att komma ihåg.... Träning o åter träning

måste det som sagt till...

Bilfrågan är oxå löst   Mannen och sonen följde med

mig för att kolla på några annonser som jag hade ringt

på. Första stoppet blev i Helsingborg och det var en bil

som såg så fin ut på bild och ägaren påstod oxå att där

inte var några problem med den. Priset tyckte jag var för

högt men det skulle vara förhandlingsbart. I snömodd, slirigt

på vägen och snö som föll körde vi iväg. Ju närmare staden vi

kom ju mindre snö var det till att bli helt barmark. Blåste kallt

gjorde det även där. Fy så besvikna vi blev när vi såg bilen   

Bla olika blå färg på dörrarna och där fanns även rost. Varför

säger man då "att bilen var hur fin som helst"? Nä, den ville jag

minsann inte ha utan körde vidare till en mindre ort utanför

Kävlinge. På väg mot Landskrona sken solen och på marken

fanns inte ett snökorn  men vinden var kall. Där blev det där i mot affär

och tycker jag fick mycket bil för pengarna. Fastnade för

den med en gång som jag provkörde

  Bara att hoppas att den inte krånglar nu och att inget

annat händer. Det är ju endå en gammal bil. Den förra, silvergrå

fick jag ha i mina ägor i 2 ½ månad   

En mörkröd Volvo V70 blev det   

Här har jag just spolat av den då den var nästan vit

av all salt...

Har lite som jag behöver fixa till den, som bla en spoiler bak

på luckan (fd ägaren hade maskintvättat den och borsten hade fastnat

i (vingen) spoilern så den gick i sönder)   Vill ha sk solaplexus-skivor

för fönsterna bak så att det dels hindrar solen att värma för mycket när

hundarna åker och sen för att den blir lite insydsskyddad. Hittade på annons

beg som säljaren hade haft på en Volvo V70. Blev så glad för det var halva

priset än vad man får ge för nya men så besviken jag blev när jag nu i helgen 

skulle montera dem. De passar inte o inte gick det att ångra köpet    Fy,

så besviken jag blev! Nu får jag försöka sälja dessa (är till 5 rutor),passar

inte Volvo V70 årsmodell -00 i alla fall,utan måste nog vara en äldre modell

och spara ihop till nya.... 

Ja, nu kan jag säkert skriva att Vera är dräktig   

Midjan börjar suddas ut mer o mer, en liten kula på magen

finns och spenarna växer. Nu följer en spännande tid!

Tösen min har nog mått lite si o så och aptiten har inte

varit på topp. Det är något som man verkligen lägger märke

till efter som hon är den som är den som alltid är först framme

när det gäller... Nu de sista dagarna så orkar hon inte äta upp hela

sin portion på en gång utan får äta resten senare på dagen.

Om nu allt går bra så väntas det valpar i skiftet på vecka 7 och 8.

Lite beror på vilke parning som det har "tagit" på   

Lite mer info finns på min hemsida www.jankils.se och under aktuellt.

Är det så att just du är intresserad av en valp ifrån mig så går

det bra att redan nu höra av sig och ev då sätta upp sig på min

valplista. Mer om det finns oxå på min hemsida

Den sista veckan har det kommit lite snö men det har töat

bort med en gång. I tisdags när det åter snöade så blev

det faktiskt liggandes, till hundarnas glädje   

Torsdagskvällarna är vigda för kurs utan för Hässleholm för Mikael Nilsson. 5 kvällar

går vi (än så länge har det varit Ålga) på handlerkurs och 3 gånger

har vi redan gått. Där får vi en massa tips och trix på hur vi ska

visa vår hund så fördelaktigt som det bara går.

Inte det lättaste och det går nästan runt i skallen när vi åker hem   

Men det är träning, träning och åter träning för att bli så så samspelta

som möjligt. Själv försöker jag ta korta små träningsstunder men inte lätt

när man tränar med en hund när de andra 5 står och låter och oxå vill

vara med. Då blir det oftas så att jag får träna varje hund en stund var.

De vet ju oxå att träning är lika med belöningsgodis   

Oj, så glad Inez blev när det var hennes tur. Fast att det är ett par år

sedan jag ställde henne (innan hon blev så sjuk) men visst kom hon

ihåg mycket och svansen gick oavbrutet. Lilla gumman   

Meningen var annars att det är framför allt Ålga och Hilda som ska tränas.

Planerna är att rabiesvaccinera dem så att vi oxå kan åka på andra

sidan sundet.....

Det som är kul är oxå att vi är 3 stycken som har cavalierer på kursen   

Jag är glad att Naja berättade om kursen och att jag tillsist tog beslutet

om att oxå gå den. Tur att jag har Naja så jag kan åka med henne nu när jag

är utan bil... På tal om det så vet jag ännu inte vad jag får ut på försäkringen

och inte lätt att leta bil då men annonser kollas endå varje dag...

Fortfarande så mår jag lite si och så. har svårt att koppla av och att sova

utan att olyckan kommer fram gång på gång. Vetesäcken används flitigt....

I mitten på veckan som gick gjorde mig först

Vera mer säker på att hon nog är så att hon är

dräktig. En morgon kom hon inte o sa "go´morron"

som hon alltid annars gör. Div när jag sätter mig

i "min" stol för att ta (blod-)prov så är Vera alltid

den första som hoppar upp mitt knä o ska gosa o kelas

med. Denna morgon så låg hon bara på golvet

o tittade på mig för att sedan börja hulka o kräkas

(bara slem) ett par gånger. Sen ville hon dessutom

inte ha sin frukost och då är det något som inte stämmer,

med mitt lilla matvrak. Såg detta som ett tecken i positiv

anda men när sedan Inez blev magdålig o ville ut stup

i kvarten och endå så misslyckades hon här inne så

började jag tveka i mina tankar om Vera. När sedan

den tredje hunden, Nanzie inte heller ville äta sin mat

så blev jag, ja ännu mer tveksam. Det är alltså bara

Ålga, Hilda o Olle som har varit som vanligt. Vet att de

här små fyrbenta ofta har tendens att gräva i mullvads-

högarna som de där odjuren ofta skjuter upp i gräsmatten.

Hundarna gräver i dessa o äter av jorden. Hm, måste vara

något tillalande men gör att de får i sig en massa jordbakterier.

Inte konstigt att hundarnas magar protesterar   

Hoppas endå att Veras tillstånd inte är någon

magsjuka utan det jag vill o önskar. Tycker endå att

hon börjar få en liten kula på magen o att midjan börjar

att försvinna (o det är mer än jag som tycker så   )

Har börjat denna veckan att arbetspröva efter som der är

det Fk vill och i princip tvingar mig till.  Är i Krst o har börjat

så smått med 2tim/dag o denna veckan har det bara varit

3 dagar. Men den tredje dagen så kände jag mig riktigt kass men

trots det så kände jag att jag endå inte skulle ge upp utan masade

mig i väg. Fick höra av flera på "arbetsplatsen" att jag såg

långt ifrån pigg ut. Tydligen så såg jag lika elände ut som jag

kände mig. Hade jättesvårt för att koncentrera mig på det

datorarbete som jag hade börjat med dagen tidigare och kunde

bara inte samla tankarna och komma på hur jag skulle göra. 

Samtidigt så värkte kroppen o huvudet så tillsist fick jag ge

upp och köra hemåt, lite innan jag egentligen skulle sluta.

Stannade bla o åt innan jag körde hemåt.

Någon mil hem ifrån kom ett rådjur springandes framför mig

och vet egentligen inte vad som mer hände

mer än att jag krockade med träd på andra sidan vägbanan.

Tur att jag inte fick något möte just då! Som väl var så slog jag

mig inte mer än att jag först bara kände var bältet hade stramats

åt o hållet mig på plats. Senare när den värsta chocken hade

lagt sig så känner jag mer av med min nacke o rygg. Blir det inte

värre än vad det nu är så behöver jag inte ta in på sjukhus men

ska ta kontakt med vårdcentralen på måndag för att be dem 

kolla upp mig.       Ringde mitt försäkringsbolag och

bärgninghjälp för det stod klart när jag kom ur bilen att den

inte skulle kunnas bogserats från platsen. 

Tänk så många vänliga medmänniskor det endå finns ute

på våra vägar. Jag vet inte hur många som stannade för 

att höra hur det hade gått och om jag behövde hjälp men

då hade jag redan ringt min familj. I ett av de närmsta husen

kom en rar kvinna som höll mig sällskap tills jag fick hjälp

med att bla tömma bilen. Fick en kram av henne innan hon

gick hem igen till sina barnbarn   

Joel skjutsade mig idag för att bla hämta det sista jag hade glömt

att ta från min bil som hade bärgats till Göinge Bil i Hässleholm. 

Den kommer att få sluta på skroten så det var inte länge som 

jag fick har nöjet att  äga min lilla gråa pärla   

Stackars min lille bil men stort tack för denna tiden   

Lite änglatur har jag nog endå haft

Eftersom jag är så slö med mina uppdateringar så

får det bli ett litet sammandrag av de senaste tiden

med hjälp av lite bilder   

Sonen i huset har fyllt 22 år den 9/12     

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fick ett snabbbesök av lille favoriten

Frej   och vi gjorde lite ärenden på Eko   

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Och så har då Vera varit på besök hos Mack och

det hoppas vi ska ge resultat vecka 7/8-2015   

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3 tjejer av 5 har löpt nu i december så Olle har inte

haft det lätt. De andra 2 visar tydliga tecken på att det

är på G för även dem så det väntas bli en fortsatt jobbig

tid för lillkillen   

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Julbad för alla våra hundar blev det innan jul. Joel började

med Olle och Julia tog sig an sin Nanzie...

Hilda = Joellys Black Nikka född 20130311

Inez = Jankils Pink Roses Sweet Bonica född 20090708

Ålga = Björkebäcks Ofelia född 20130714

Vera = Jankils All Hearts of Mandy Moore född 20120214

Olle = Jankils Sweet Whisky född 20100506

(lånas ut till reg tikar inom rasen)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Årets gran blev en liten mini   

Vår julafton blev en lugn kväll hemma hos oss...

Min lilla mamma   

Hundarna öppnar julklappar..

Vi väntade med julklappsöppningen tills Julia kom hem från

arbetet. 2 av mina älskade ungdomar     

På juldagen var vi hembjudna till mamma på kalkonmiddag. Jag och

min bror och våra familjer

Min lille goding   

Laddat för julklappsspelet   

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördagen den 27/12 hade Marie Hallquist ordnat

en liten cavalierpromenad på Åhusfältet.

Hundarna som fick följa med var Inez, Vera o Olle. Ålga

och Hilda löpte och fick stanna hemma. Nanzie hade Julia

med sig på annat håll...

En liten 11 veckors Ernst

En frisk promenad blev det men tyvärr så har min häl börjat att kännas av

igen (hälsporre?) så jag linkade på. Kunde dock inte gå så fort. Jag hade

rejält ont när vi kom fram till bilarna igen.... När vi kom hem blev det att

spola av allas tassar-ben-magar och bilburarnas dynor var rejält fulla av

grus    

Tror att hundarna var väldigt nöjda med vår eftermiddag   

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

       Nyårsafton       

Nyårsafton var det bara jag och Julia hemma

tillsammans med hundarna. Vi åt lite gott först

och sedan skulle jag köra Julia till en kompis. Det blev så

att jag oxå blev inbjuden till familjen och deras sällskap.

Jag brukar aldrig annars lämna hundarna hemma själva

just denna årets sista kväll, men detta året hade jag dels

ingen valp eller unghund som inte hade varit med om detta förrut

 och ingen som är det minsta rädd. Det var lika lugna när vi kom 

hem som när vi åkte. Det är så bra här ute på landet för här

skjuts det inte en massa raketer men vi kan se hela fyrverkeriet

som sker över byn. Där i mot hörs inget inomhus och jag hade lite musik på

till dem för säkerhets skull. Hur som helst hade vi en trevlig kväll tillsammans

med andra hundägare