Så kom den dagen som jag hade bävat och 

fruktat för.... Lizas stora knöl, juvertumör

hade den sista tiden vuxit med rekordfart men

det var inte nog med den för min fina svarta

lilla tjej var full av tumörer. Trots allt detta så

var hon lika matglad och när det vankades kvälls-

kexen så var hon som vanligt den som hoppade runt

på bakbenen för att få det goda....

Ibland såg vi hur hon vinklade ut sitt framben för

att det förmodligen gjorde ont av den tryckande

turmören men sen kom den hemska stanken. Veterinär

Christopher hade varnat mig om just detta hände, då

har hon ont. Men icke hon visade något. När jag kom hem 

från Malmö så slog stanken i mot mig... På måndagen blev

det bad för mn svartamaja och föning. Redan då viste jag

att hennes tid snart var slut här på jordelivet och det blev

många tårar mot hennes hals. Är så glad att jag tog dessa

foton på henne där hon satt på trimbordet. Några dagar senare

så var jag tvungen att ta det där jäkla svåra beslutet   

Åh, min fina lilla Liza vad jag saknar dig   

Saknar din lugna kloka blick där du låg i bäddsoffan

och kollade in mig när jag satt vid datorn.

Saknar dig vid min sida...

Tack för alla fina barn och barnbarn som du har

gett oss. Är så glad de finns...

Åh, min fina lilla ängel   

Nu slipper du i alla fall all smärta... 

Hälsa till Agnes o Malva på de vita molnen     

Sov så gott min älskade vän  

(Detta inlägg skulle ha kommit för snart 4 veckor sedan

men har inte klarat av det förrän nu....)