Tror jag aldrig har varit så nervös inför ett veterinär-

besök som jag var inför torsdagens besök. Jag skulle

kolla och ha intyg på Veras ögon,patella (knä) och så 

skulle hon ha sin 1-årsvaccinering. Vera som själv har

lätt för att stimma upp sig blev ju inte bättre när jag 

var så nervös så att jag riste. Att jag var så nervös

berodde främst på att jag var dödligt rädd för att skulle

ha gjort sina knä illa av allt hoppande och klättrande som

hon har hållt på med. Det har oxå hänt vid en del såna

klättringar att hon har fastnat även om jag har "räddat"

henne så fort jag har kunnat så ver man ju inte...

Det var en lång suck av lättnad när veterinär Christopher

Martinsen sa att allt såg så bra ut  Där var två "veterinär-

elever" som oxå tittade min lilla röding djupt i ögonen.

Så med ögonlysning x3 och en duktig Vera så andades jag

verkligen ut. Var så glad när jag körde där i från så glömde

helt bort de önskade recepten.   

Tack alla underbara Ni för alla sms, Facebook kommentarer,

samtal, bloggkommenterarer, mail och blommor som jag har fått

i och med att jag förlorade min älskade lilla Agnes och de små

liven hon bar på.

Det värmer att man har så många vänner och kollegor som delar

min sorg. Det är hårt att inte längre ha sin lilla röding med humör

som vaktade mig så och då helst när det var dags för mat , men

livet måste gå vidare hur hårt den är....

Vera med sin älskade mamma Agnes