Hej å hå vad tiden går, ja så fort att jag knappt hinner

med att uppdatera med nya veckobilderna på de små.

Jag ber så mycket om ursäkt att ni har fått vänta...

5 veckor

Hane;  Jankils Love Showwinner - kallas för Uno  Tingad!

Hane;  Jankils Love Silverstream - kallas för Sam  Tingad!

Tik;  Jankils Beauty Shirley - kallas för Ilze  Tingad!

Tik;  Jankils Beauty Stresa - kallas för Daphne  Tingad!

Hane;  Jankils Love Sylvestris - kallas för Max Tingad!

Vaken stunderna har blivit lite längre och de roar sig med varandra

och börjar så smått få upp ögonen få för leksakerna som finns både

hängande och  liggandes på golv eller korgar. Fortfarande hörs det

inte så mycket ifrån dem (ovanligt tysta? Får säkert ångra att jag har 

sagt detta) Avmaskning nummer 2 är gjord och även denna gången

smaskade de flesta (utom en som rös i hela kroppen) i det som bjöds.

Jonna har varit hemma med killarna som har gosat med de små.

Småttingarna växer och utvecklas precis som de ska.

Kanske lite senare är lilla tiken (nr 3) men det är inte

mycket. Lite senare med motoriken ser man dock men

absolut inget som jag är ett dugg orolig för. Hon ökar i

vikt  precis som ska men är endå drygt 400 g lättare än

den som väger mest i kullen. Då väger de endå över lag

mindre än i de sista kullarna (och de är inga stora hundar

det ser man på Märta och Zvea, min dotters lilla som är

halvsyster med dessa valparna)

4 veckor

Hane

Jankils Love Showwinner 

Hane:

Jankils Love Silverstream - ska kallas för Sam

Tik

Jankils Beauty Shirley

Tik

Jankils Beauty Stresa  

Hane

Jankils Love Sylvestris - ska kallas för Max

Denna veckan har tänderna kommit fram och i slutet på veckan

känns det när de används. Motoriken tränas det på och från att

i början på veckan ställa sig försiktigt på benen till att i slutet på 

veckan ta sig fram ganska så obehindrat..

Efter besök blir man så här trötta!

3 veckor!

Valp Nr: 1 Hane

Valp Nr: 2 Hane

Valp Nr: 3 Lilla tiken

Valp Nr: 4 Hane dog efter 13 dygn!

Valp Nr: 5 Tik

Valp Nr: 6 Hane

I början på denna veckan hade alla öppnat ögon riktigt samt

att hörselgångarna öppnade sig efter ytterligare någon dag.

Det finns inget härligare än när de små fäster sina små svarta

ögonen på en för första gången. Man smälter totalt  

Första avmaskningen är gjord + att Diza oxå fick en dos.

Valparnas avmaskning gjordes utan några större problem.

Fortfarande sover det mesta av dygnet med avbrytning för

lite ätande. Ibland försöker de försiktigt och lite vingligt att

ställa sig upp på alla fyra.

Det är fortfarande en hel del som hör av sig med valpfrågor

men dessa småttingarna har jag köpare till. Skulle något ändra 

sig så kommer jag att skriva det bla här på bloggen.

Frågan om att få komma hit och hälsa på valparna och de

vuxna måste jag tyvärr säga nej tack till. Dels så är det 

för dessa corona tiderna och sedan är det att min tid och

ork räcker tyvärr inte till mer än allt som hör till med valparna

och deras köpare,mina andra hundar och djur + familjen så klart.

Tack för förståelsen!

Minstingen eller Lillen som jag kallade honom fortsatte

att öka så pyttelite i vikt medans det blev större och större

skillnad på syskonen. Den lilla tiken som var minst bland

syskonen går upp bra i vikt även om hon ligger i lä till de 

större som har en helt annan kraft när de diar. Lillen fick 

jag lägga till vid en spene varje halvtimme dygnet runt men

han tog bara några fåtal tag även om jag höll honom 

kvar och försökte få honom att suga lite mer. Inte lätt

när man har hand om en envis typ. Tisdagen vaknade

jag med ett ryck efter att ha sovit över 2 timmar. När jag 

sedan la honom på vågen vid den dagliga vägningen

så hade han minskat en hel del i vikt och var något ut-

torkad. Fick tid hos veterinären och så hon vätskade upp

honom. Han fick hjärtat avlyssnat och koll i munnen men 

allt såg och hördes bara bra. Meningen var att han skulle

få ytterligare lite vätska under eftermiddagn men tyvärr

hände lite som gjorde att jag inte hade några möjligheter

till det. Hur jag än kämpade med honom blev han svagare

och svagare. Strax innan kl 6 på onsdagsmorgon så var han

helt slapp och hjärtat kändes bara svagt. Diza hade fört honom

ifrån sig och hon visste att hoppet var ute för Lillen, tyvärr    

Det blev begravning under eftermiddagen!

Så är de "bara" 5 kvar

2 veckor

1an bt hane

2an bt hane (blått band)

3an ruby tik (lila band)

4an bt hane finns inte mer men de andra kommer endå 

få ha kvar sina "siffror" i den ordningen de är födda och 

i de kommande uppdateringarna kommer det inte att finnas

någon 4a  

5an ruby tik (rosa band)

6an ruby hane

På 2 veckorsdagen var ögonen på gång att öppnas på alla fem

dock så kommer hörseln något senare. Det finns inget härligare

när de "börjar få ögonen" och när de plirar med sina små ögonen

och tittar igenom en   

Det är fortfarande många som hör av sig men som det ser ut nu

så har jag köpare till de små. Sen kan man aldrig vara helt säker

förrän de intresserade har varit på sitt första besök och om allt

då känns bra från båda sidor så kan jag vara helt säker.

De intresseerade kommer att att komma hit sedan valparna är

 3-4 veckor

I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla) Han valde att komma med svansen

först och än en gång fick jag lirka på för at få ut denna ruby-

killen.

Korgen var som en bässäng när Diza äntligen var klar och

då hade jag endå försökt torka upp i lugnet mellan valpningen.

Vart all denna vätska och vart hon hade gömt dessa 6 valpar

är för mig en gåta....

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla)

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla)

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar

I fredags morse (den 21 februari) började Diza flåsa

och så höll  hon på hela dagen. Lita bäddande till och 

från men i det stora hela var hon ofantligt lugn endå.

Senare på eftermiddagen låg hon sidan om mig med

huvudet på min arm när jag plötsligt kände hur blöt jag

blev på bla byxorna. Blodblandat vatten kom och nu trodde

jag att nu äntligen startar förlossningen men det visade

sig att vi fick vänta ytterligare någon timme innan hon

visade att någon liten tryckte på och ville ut. Efter en hel

del krystande kom tillslut fram en svart rumpa vilket är

svårare att krysta ut (valpen kan inte hjälpa till när den

kommer baklänges). Efter en del lirkande fick vi tillsist

ut det lilla paketet med hinnor och moderkaka

1 bt hane född 18,50

kl 20,28 föddes nästa bt hane

kl 20,48 kom en liten rubytik (som visade sig sen vara minst av alla)

kl 20,59 kom ännu en bt hane (som blev den minsta hanen)

kl 21,29 kom den andra rubytiken

5 var nu födda och fler än vad vi hade sett på ultraljudet.

Men, Diza verkade inte klar och jag kände ytterligare en 

valp. Mycket riktigt kl 22,25 föddes den sjätte som var en

rubyhane (störst av alla)

Det blev alltså 6 valpar 3 bt hanar, 1 rubyhane + 2 rubytikar.

Jag har som jag skrivet tidigare många som redan har hört

av sig om intresse om en valp. Ev ska jag själv spara en tik

men ska se hur de utvecklas innan jag bestämmer mig.

Bristen på sömn märks och nu ska vi ta det lugnt här hemma

och få in lite nya rutiner.Mi kropp protesterar efter alla konstiga

ställningar man har varit i när man har hjälpt sin födande tik.

Just nu går jag som om jag nyss hade sprungit ett maraton-

lopp.De andra tjejerna är jätteintresserade på vad som har

hänt i valphörnan. Ja, Hilda och Ålga vet ju förstås vad som

har hänt då de har varit med om det tidigare och Hilda har

blivit mormor för andra gången.

Nu.håller vi tummarna hårt att allt går bra med de små.

Dessa 2 komman de veckorna är de mest kritiska men

vi håller tummarna hårt att inget inträffar