Jankils

Senaste inläggen

Av Anki Jönsson - 2 juni 2021 03:07

Usch, så fort de sista veckorna gick och jag fick verkligen

jobba med valparnas pärmar in i den sista kvällen innan

flytten.



7 veckor

 

Nr 1) Jankils Love Jean Bart = Bamse


   

Nr 2) Jankils Love Blue Wonder = Malte


   

Nr 3) Jankils Beauty Decora Rose = Juni


   

Nr 4) Jankils Love Francis Parmeter = Mezzi


   

Nr 5) Jankils Beauty Decora Red = Daisy


   

Nr 6) Jankils Love Willhelm Langguth = Pablo  


     

     

     

     

     

      




   

Valp 1) Bamse




 

Valp 2) Malte


   

Valp 3) Juni


   

Valp 4) Mezzi


   

Valp 5) Daisy


   

Valp 6) Pablo


Hos veterinären


      

     

            


(Alla bilderna är klickbara)





Av Anki Jönsson - 21 maj 2021 02:58

6 veckor och inser att datumen för bebisarnas flytt närmar sig.

Hjälp, stanna tiden!!!!! Fast att jag har varit med om detta

så många gånger så blir man lika överaskad vid varje kull.

Tiden bara försvinner  

Denna gången har jag så otroligt mycket kvar att bla färdig-

ställa valparnas pärmar mm + att jag väntar fortfarande på

en del paket som jag har skrivet efter. 

Lite får jag skylla mig själv för att har kommit på efterkälken

men det är ju så mycket roligare att tillbringa tiden med de 

små och de ger mig många skratt med sina tokerier    


6 veckor

 


  Valp 1 Hane: Jankils Love Jean Bart  

 

  Valp 2 Hane: Jankils Love Blue Wonder  

 

  Valp 3 Tik: Jankils Beauty Decora Rose = Juni  

 

  Valp 4 Hane: Jankils Love Francis Parmeter = Mezzi  

 

  Valp 5 Tik: Jankils Beauty Decora Red = Daisy  

 

  Valp 6 Hane: Jankils Love Willhelm Langguth  

 

 

     

     

     

      

     

     

     

 

  

 



Av Anki Jönsson - 13 maj 2021 04:16

En vecka med många känslor och oro

vilket är många gånger är vi uppfödares

baksida av medaljen.

Som vanligt, höll jag på att skriva så har

bloggen kladdat o jag har förlorat material

som jag har lagt upp men sen har bloggen

tappat kontakten med servern och det har

"bara" varit att börja om från början igen. Detta har hänt flera gånger, suck!

 

 

5 veckor

 

 Valp 1 hane SE29386/2021  Jankils Love Jean Bart

 

  Valp 2 hane SE29387/2021  Jankils Love Blue Wonder

 

  Valp 3 tik SE29388/2021 Jankils Beauty Decora Rose

 

  Valp 4 hane  SE29389/2021 Jankils Love Francis Parmeter = Mezzi

 

  Valp 5 tik SE29390/2021 Jankils Beauty Decora Red

 


 Valp 6 hane SE29391/2021  Jankils Love Willhelm Langguth

 

Andra avmaskningen

       

     

 

Provsmakning

 


 

 


 

 


Alla de små bilderna är "klickbara"

 

 

 

  

 

 

 

Av Anki Jönsson - 8 maj 2021 01:47

Kom på under kvällen att jag har ju glömt att uppdatera med

4 veckornas foton. Men allt beror på att på något konstigt sätt 

så vill inte förra veckans foto flytta över till min nya mobil. 


Det verkar inte vara meningen att jag ska lägga upp något från 

förra veckan. Hade nästan lagt upp allt så blev det plötsligt så

att sidan inte fick kontakt med servern och det gick så klart inte

heller att spara  något, grrrr  Bara att börja om från början igen...



4 veckor   Pellargonier-kullen  

 


  Valp 1 hane SE29386/2021 Jankils Love Jean Bart 


  Valp 2 hane lj.blå  SE29387/2021 Jankils Love Blue Wonder 


  Valp 3 tik rosa  SE29388/2021 Jankils Beauty Decora Rose



  Valp 4 hane SE29389/2021 Jankils Love Francis Parmeter


  Valp 5 tik SE29390/2021 Jankils Beauty Decora Red


  Valp 6 hane  SE29391/2021 Jankils Love Willhelm Langguth


OBS! Har köpare till samtliga småttingar!



Nu springs det omkring i hagen och de biter och busar med sina syskon.

Lite lek med sakerna men det är roligare med syskonleken.

Fredag, lördag och söndag har det varit besök av köpare. Skönt är att det

vänner som jag har känt mer eller mindre tidigare + syster till tidigare köpare.

Det fick bli lite provisoriska lösningarna pg rådande omständigheter och inte

det bästa pg av det ruggiga och kalla vädret. Bästa lösningen blev det idag

söndag då det solade upp på em och blev soligt och varmt. Det blev en skön

stund för oss alla i gräset.

Tack fina ni för besöken  


 





3 v

Av Anki Jönsson - 30 april 2021 04:10

Söndagen den 25/4 blev mina älskade små 3 veckor och 

det börjar bli mer rörelse i korgen. På vingliga ben försöks

det balansera på alla fyra ben. Inte lätt och oftast så faller

de på sidan men det är bara träna på vilket de oxå gör.


Första avmaskningen är gjord vilket gick riktigt bra. De allra

flesta bara smaskade på men där var någon som ryste i 

hela kroppen men sedan slicka sig om munnen.

Försökte fota dem men med varning att flera är väldigt

suddiga. Anledningen är att dels är det hopplöst svårt

att fota själv en liten som sällan är sammarbetsvillig.

Den andra anledningen är att jag inte vet vad som plötsligt

har hänt med min mobil som är dags att bytas ut....Tyvärr så

har min systemkamera oxå gjort det svårt att dels ta foto med

och sedan blir filerna för stora för att lägga in här vilket både

irriterar mig och att jag inte vet hur man ska göra för att förminska

dem  


 

      

        

     

   

     

 



 




3 veckor

 

 Valp nr 1, hane

 

  Valp nr 2 lj.blå, hane

 

   Valp nr 3, rosa, tik 

 

  Valp nr 4, hane

 

  Valp nr 5, röd tik

 

  Valp nr 6, m.blå hane

 

            

 

Av Anki Jönsson - 22 april 2021 03:42

Att tiden går fort tycker vi nog alle man någon gång men

när man har en valpkull så nästan ser man när man sitter

vid valpbädden ser hur de växer. 

     

   

   

Diza är en lugn och duktig mamma. Det man har varit rädd för är att någon liten 

hamnar bakom Diza och inte får man eller det värsta att någon hamna under

henne. Därför ligger jag alltid de första veckorna hos dem och då sover man

med ett öga i sänder  


Foto på13 dygn gamla bebisar!


   Valp 1; Hane Födelsevikt: 188g - 2 v vikt: 425g


   Valp 2; Hane (lj.blått band) Födelsevikt: 144g - 2 v vikt: 308g


 Valp 3; Tik (rosa band) Födelsevikt: 153g - 2 v vikt: 290g


  Valp 4; Hane Födelsevikt: 176g - 2 v: 387g


  Valp 5; Tik (rött band) Födelsevikt: 139g -  2 v vikt: 319g


  Valp 6; Hane  (m.blått band) Födelsevikt: 172g - 2 v vikt: 373g


Bara ett dygn efter jag fotade valparna så hade de flesta öppnat ögonen

lite mer eller nästan helt

Obs!

Alla valparna har jag köpare till!!!!




Av Anki Jönsson - 7 april 2021 03:25

Äntligen så har Diza klämt ut sina valpar ur den tjocka magen

 

Diza, kvällen innan....


 

Nu är det på G....


 

På 1 tim och 45 minuter så klämde min tjej ut 6

småttingar på Påskdagen, den 4/4 


 

4 bt killar + 1 ruby kille

2 bt tikar


     

Pappa till valparna är:

SE10143/2014  Longways Danny Danilo

  

SE46754/2015 Jankils First Star Agena


Detta är samma kombination som jag gjorde 2020 då Ilze & syskonen föddes


     

1 dygn gamla  

De små föddes på ca 1 tim och 45 min utan det minsta pip. Diza lyfte i 

princip bara på svansen och tryckte ut valpen. Alla föddes utan några

hinnor.


Av Anki Jönsson - 27 februari 2021 03:46

 
Bekvämlighetskastration - en trendig ödeläggare
Ett försök att sätta ljus på ett förödande fenomen, som numera blivit en vedertagen metod att få ordning på hunden.
Jag har många gånger de senaste åren funderat över hur vi hamnade i denna negativa trend, där kastration plötsligt ses som en naturlig och vanlig del av både uppfostran av- och livet med hund. Vi som har varit med länge i hundvärlden vet att fram till slutet av 80-talet var kastration förbjudet, såvida det inte förelåg medicinska skäl. Det var en bra lag som endast gav tillåtelse att kastrera om det var absolut nödvändigt. Idag är skälen betydligt mer svävande och högst godtyckliga, och för det mesta verkar de gå ut på att göra tillvaron lite enklare för ägaren. Det finns förstås inte en enskild faktor till varför kastration numera ses på med viss lättja men jag upplever den ökande normaliseringen som utbredd och det skrämmer mig, inte minst som uppfödare. Det äventyrar nämligen många hundrasers framtid och genetiska mångfald, samt omöjliggör en rättvisande uppföljning av avkommor.
Som djurvän blir jag upprörd över att friska hanhundar, och tikar med för den delen, blir kastrerade bara för att ägaren vill. Att ta sig rätten att laborera med en av de mest grundläggande förutsättningarna för att nya valpar ska kunna födas i framtiden, bara för det av olika skäl passar oss, anser jag vara djupt oetiskt. Det upprör mig ungefär på samma sätt som kirurgiska ingrepp på hundars stämband för att få hunden att sluta skälla, så de kan bo i lägenhet utan att störa grannarna. Eller att skära av nerver i frambenen på travhästar så de inte ska känna smärta när de tävlar. De två sistnämnda är dock inte tillåtna i Sverige - än. Men man kan ju fundera över hur mycket vi ska “anpassa” våra djur så att de ska passa in i våra liv?
Att hunddagis kräver kastration är bedrövligt, men det är ett av stegen mot normalisering. Att veterinärkliniker helt öppet på sina hemsidor rekommenderar att kastrera valpar är fullkomligt hårresande, men det bidrar troligen ännu mer till normaliseringen. En tredje bidragande faktor, menar jag, är den ökande allmänna uppfattningen nuförtiden att det är så vanligt att kastrera och därmed blir sett som något helt normalt och naturligt. Var och varannan hund är ju kastrerad, och något som är så vanligt förekommande kan väl inte vara fel, eller? Själv tycker jag det är förfärligt, och jag kan uppleva att jag maktlös står vid sidan om och tvingas se på medan kastrering som fostranmetod ökar i takt med normaliseringen. Men jag vet också att andra, både uppfödare och hundägare, har samma uppfattning som jag, och därför vill jag med denna text lyfta fram en annan vinkel och inte låta frågan stå oemotsagd längre.
Både hunddagis och veterinärkliniker är naturligtvis i första hand vinstdrivande företag och att de tydligt visar bristande vilja på ett önskvärt, gemensamt ansvarstagande för en sund utveckling av våra hundraser verkar dessvärre vara en olustig sanning. Veterinärer är generellt inte insatta i olika rasers situation gällande tillgång på fertila hanar och de verkar inte heller bry sig om att det de facto är ett problem i vissa raser, trots att kennelklubben under flera år har uppmanat till eftertanke gällande det ökande kastreringsproblemet. Det erbjuds istället paketpriser vid kastration i samband med hd-röntgen, eller vid andra ingrepp där buken “ändå ska öppnas”. En del kliniker uppmuntrar utan skrupler till tidig kastration (från 6-8 månaders ålder), för att bl a “slippa” fullkomligt normala beteenden hos tiken. Skendräktighet beskrivs som ett stort problem som enkelt kan åtgärdas med en kastration i förebyggande syfte, när det i själva verket är naturens fiffiga lösning för att säkra kullens överlevnad om något skulle hända valparnas mamma. Många är de uppfödare som har tackat gudarna för att andra tikar i kenneln har haft förmågan att tämligen snabbt bilda mjölk, och kunnat fungera som både amma och fostermamma när valparnas mamma av olika skäl inte har kunnat ta hand om sin kull själv.
Skälen till kastration varierar och trots att beteendeproblem sällan försvinner utan testiklarna på plats, gissar jag att fostran ändå är den vanligaste anledningen. Tron på att det är den enkla lösningen för att få hunden lite mer hanterbar, helt enkelt. Och trots att det finns risk för en hel hop med otrevliga biverkningar efter ingreppet tänker jag inte rada upp dem här då jag vill lyfta problemet till en annan nivå än bara vilka besvärliga konsekvenser det kan få för den enskilde hunden, och inte minst hundägaren.
Den mest anmärkningsvärda skäl till kastrering som jag har hört talas om, och som jag vill nämna här som ett litet exempel hur olämpliga även veterinärers råd kan vara, är den där kastrering av familjens hanhund rekommenderades, efter att hanen blivit attackerad av en annan hund och som en (helt naturlig) följd av den händelsen blev försiktig i umgänget med andra hundar. Istället för att föreslå att ta hanen till en hundpsykolog, eller åtminstone avvakta för att ge hanen lite tid att om möjligt på egen hand komma över händelsen och känna sig trygg igen, blev han kastrerad inom ca ett halvår. Naturligtvis blev hanen inte alls modigare när testosteronet försvann tillsammans med testiklarna. Ja, det hände i Sverige, och ja, det var ganska nyligen. Man kan inte annat än sucka djupt över att utlämnade hundägare inte kan få bättre “hjälp” än så.
Jag lägger ett stort ansvar på veterinärkåren, men skälet är att de har stor makt och inflytande över hundägare som naturligtvis litar på de råd som ges. I den bästa av världar skulle de istället vara mer ödmjuka inför seriöst avelsarbete som inkluderar uppföljning, och hjälpa oss uppfödare till chansen att genom kloka avelsurval styra mot sunda hundar. För det är omöjligt att bedöma huruvida valparna i en kull utvecklades normalt om de blivit kastrerade vid 6 månaders ålder.
För oss uppfödare är möjligheten att utnyttja fertila hanar en förutsättning för att nya valpar ska kunna födas, men vi har tyvärr ingen möjlighet att ensamma säkra tillgången på både hanar och tikar. Vi behöver ständigt ha in fler, och nya, hanar i aveln. Jag har själv fått till svar att hanar jag hade velat använda i avel inte finns tillgängliga, för de har blivit kastrerade. Om jag fick önska skulle jag därför vilja se ett större ansvarstagande gentemot rasen, hos den enskilde hundägaren, i form av att låta sin friska hanhund få vara intakt hela livet. Jag är övertygad om att viljan finns, men att problemet kanske inte har synliggjorts på ett tillräckligt tydligt sätt. Därav har den här texten kommit till, i ett försök att belysa frågan.
Därför är denna text främst riktad direkt till dig som är en “vanlig” hanhundsägare. Jag hoppas du är villig att vara med och ta ansvar. Jag är nämligen helt bombsäker på att du är tacksam över att pappan till din hund fick ha sina testiklar kvar, och ur den synvinkel blir frågan troligen lite lättare att förstå. En av de vanligaste skälen till kastrering uppfattar jag vara: hanen ska ändå inte ska gå i avel. Men betänk då att din hane faktiskt kan komma att bli oerhört värdefull för aveln - i framtiden. En lite äldre hund som fått vara frisk hela livet kan plötsligt komma att få ett nytt värde och bli intressant för att säkra att viktiga egenskaper inte går förlorade. Egenskaper som ingen hade en aning om hur de skulle komma att utvecklas när hunden var valp, eller ung. Nya sjukdomar dyker ibland upp, och omständigheter och förutsättningar i rasen ändras. Lagottohanar (vilket är min ras) är ofta fertila långt upp i åldern. Det är inte alls ovanligt att hanar som är 11-12 år, och ibland ännu äldre har fått normalstora kullar.
Personligen kommer jag till mina valpspekulanter framöver att ställa samma muntliga “villkor” gällande bekvämlighetskastration som jag i alla år har gjort med hd-röntgen. Hittills har, med ett enda undantag, alla de ca 110 valpar, även exporter, som fötts hos mig genomgått röntgen så jag vet av erfarenhet att med saklig information kommer man långt. Att informera om vikten av att hanar får förbli intakta blir mitt strå till stacken, och jag hoppas att fler vill haka på så vi kan skapa en ny trend. Det finns såklart fall då kastration kan och bör tillämpas, men vi måste få bort normaliseringen av detta stora ingrepp och sluta se det som ett snabbt sätt att få bukt med fostranproblem.
Anna Pettersson, Gillenias kennel.
Bekvämlighetskastration - en trendig ödeläggare
Ett försök att sätta ljus på ett förödande fenomen, som numera blivit en vedertagen metod att få ordning på hunden.
Jag har många gånger de senaste åren funderat över hur vi hamnade i denna negativa trend, där kastration plötsligt ses som en naturlig och vanlig del av både uppfostran av- och livet med hund. Vi som har varit med länge i hundvärlden vet att fram till slutet av 80-talet var kastration förbjudet, såvida det inte förelåg medicinska skäl. Det var en bra lag som endast gav tillåtelse att kastrera om det var absolut nödvändigt. Idag är skälen betydligt mer svävande och högst godtyckliga, och för det mesta verkar de gå ut på att göra tillvaron lite enklare för ägaren. Det finns förstås inte en enskild faktor till varför kastration numera ses på med viss lättja men jag upplever den ökande normaliseringen som utbredd och det skrämmer mig, inte minst som uppfödare. Det äventyrar nämligen många hundrasers framtid och genetiska mångfald, samt omöjliggör en rättvisande uppföljning av avkommor.
Som djurvän blir jag upprörd över att friska hanhundar, och tikar med för den delen, blir kastrerade bara för att ägaren vill. Att ta sig rätten att laborera med en av de mest grundläggande förutsättningarna för att nya valpar ska kunna födas i framtiden, bara för det av olika skäl passar oss, anser jag vara djupt oetiskt. Det upprör mig ungefär på samma sätt som kirurgiska ingrepp på hundars stämband för att få hunden att sluta skälla, så de kan bo i lägenhet utan att störa grannarna. Eller att skära av nerver i frambenen på travhästar så de inte ska känna smärta när de tävlar. De två sistnämnda är dock inte tillåtna i Sverige - än. Men man kan ju fundera över hur mycket vi ska “anpassa” våra djur så att de ska passa in i våra liv?
Att hunddagis kräver kastration är bedrövligt, men det är ett av stegen mot normalisering. Att veterinärkliniker helt öppet på sina hemsidor rekommenderar att kastrera valpar är fullkomligt hårresande, men det bidrar troligen ännu mer till normaliseringen. En tredje bidragande faktor, menar jag, är den ökande allmänna uppfattningen nuförtiden att det är så vanligt att kastrera och därmed blir sett som något helt normalt och naturligt. Var och varannan hund är ju kastrerad, och något som är så vanligt förekommande kan väl inte vara fel, eller? Själv tycker jag det är förfärligt, och jag kan uppleva att jag maktlös står vid sidan om och tvingas se på medan kastrering som fostranmetod ökar i takt med normaliseringen. Men jag vet också att andra, både uppfödare och hundägare, har samma uppfattning som jag, och därför vill jag med denna text lyfta fram en annan vinkel och inte låta frågan stå oemotsagd längre.
Både hunddagis och veterinärkliniker är naturligtvis i första hand vinstdrivande företag och att de tydligt visar bristande vilja på ett önskvärt, gemensamt ansvarstagande för en sund utveckling av våra hundraser verkar dessvärre vara en olustig sanning. Veterinärer är generellt inte insatta i olika rasers situation gällande tillgång på fertila hanar och de verkar inte heller bry sig om att det de facto är ett problem i vissa raser, trots att kennelklubben under flera år har uppmanat till eftertanke gällande det ökande kastreringsproblemet. Det erbjuds istället paketpriser vid kastration i samband med hd-röntgen, eller vid andra ingrepp där buken “ändå ska öppnas”. En del kliniker uppmuntrar utan skrupler till tidig kastration (från 6-8 månaders ålder), för att bl a “slippa” fullkomligt normala beteenden hos tiken. Skendräktighet beskrivs som ett stort problem som enkelt kan åtgärdas med en kastration i förebyggande syfte, när det i själva verket är naturens fiffiga lösning för att säkra kullens överlevnad om något skulle hända valparnas mamma. Många är de uppfödare som har tackat gudarna för att andra tikar i kenneln har haft förmågan att tämligen snabbt bilda mjölk, och kunnat fungera som både amma och fostermamma när valparnas mamma av olika skäl inte har kunnat ta hand om sin kull själv.
Skälen till kastration varierar och trots att beteendeproblem sällan försvinner utan testiklarna på plats, gissar jag att fostran ändå är den vanligaste anledningen. Tron på att det är den enkla lösningen för att få hunden lite mer hanterbar, helt enkelt. Och trots att det finns risk för en hel hop med otrevliga biverkningar efter ingreppet tänker jag inte rada upp dem här då jag vill lyfta problemet till en annan nivå än bara vilka besvärliga konsekvenser det kan få för den enskilde hunden, och inte minst hundägaren.
Den mest anmärkningsvärda skäl till kastrering som jag har hört talas om, och som jag vill nämna här som ett litet exempel hur olämpliga även veterinärers råd kan vara, är den där kastrering av familjens hanhund rekommenderades, efter att hanen blivit attackerad av en annan hund och som en (helt naturlig) följd av den händelsen blev försiktig i umgänget med andra hundar. Istället för att föreslå att ta hanen till en hundpsykolog, eller åtminstone avvakta för att ge hanen lite tid att om möjligt på egen hand komma över händelsen och känna sig trygg igen, blev han kastrerad inom ca ett halvår. Naturligtvis blev hanen inte alls modigare när testosteronet försvann tillsammans med testiklarna. Ja, det hände i Sverige, och ja, det var ganska nyligen. Man kan inte annat än sucka djupt över att utlämnade hundägare inte kan få bättre “hjälp” än så.
Jag lägger ett stort ansvar på veterinärkåren, men skälet är att de har stor makt och inflytande över hundägare som naturligtvis litar på de råd som ges. I den bästa av världar skulle de istället vara mer ödmjuka inför seriöst avelsarbete som inkluderar uppföljning, och hjälpa oss uppfödare till chansen att genom kloka avelsurval styra mot sunda hundar. För det är omöjligt att bedöma huruvida valparna i en kull utvecklades normalt om de blivit kastrerade vid 6 månaders ålder.
För oss uppfödare är möjligheten att utnyttja fertila hanar en förutsättning för att nya valpar ska kunna födas, men vi har tyvärr ingen möjlighet att ensamma säkra tillgången på både hanar och tikar. Vi behöver ständigt ha in fler, och nya, hanar i aveln. Jag har själv fått till svar att hanar jag hade velat använda i avel inte finns tillgängliga, för de har blivit kastrerade. Om jag fick önska skulle jag därför vilja se ett större ansvarstagande gentemot rasen, hos den enskilde hundägaren, i form av att låta sin friska hanhund få vara intakt hela livet. Jag är övertygad om att viljan finns, men att problemet kanske inte har synliggjorts på ett tillräckligt tydligt sätt. Därav har den här texten kommit till, i ett försök att belysa frågan.
Därför är denna text främst riktad direkt till dig som är en “vanlig” hanhundsägare. Jag hoppas du är villig att vara med och ta ansvar. Jag är nämligen helt bombsäker på att du är tacksam över att pappan till din hund fick ha sina testiklar kvar, och ur den synvinkel blir frågan troligen lite lättare att förstå. En av de vanligaste skälen till kastrering uppfattar jag vara: hanen ska ändå inte ska gå i avel. Men betänk då att din hane faktiskt kan komma att bli oerhört värdefull för aveln - i framtiden. En lite äldre hund som fått vara frisk hela livet kan plötsligt komma att få ett nytt värde och bli intressant för att säkra att viktiga egenskaper inte går förlorade. Egenskaper som ingen hade en aning om hur de skulle komma att utvecklas när hunden var valp, eller ung. Nya sjukdomar dyker ibland upp, och omständigheter och förutsättningar i rasen ändras. Lagottohanar (vilket är min ras) är ofta fertila långt upp i åldern. Det är inte alls ovanligt att hanar som är 11-12 år, och ibland ännu äldre har fått normalstora kullar.
Personligen kommer jag till mina valpspekulanter framöver att ställa samma muntliga “villkor” gällande bekvämlighetskastration som jag i alla år har gjort med hd-röntgen. Hittills har, med ett enda undantag, alla de ca 110 valpar, även exporter, som fötts hos mig genomgått röntgen så jag vet av erfarenhet att med saklig information kommer man långt. Att informera om vikten av att hanar får förbli intakta blir mitt strå till stacken, och jag hoppas att fler vill haka på så vi kan skapa en ny trend. Det finns såklart fall då kastration kan och bör tillämpas, men vi måste få bort normaliseringen av detta stora ingrepp och sluta se det som ett snabbt sätt att få bukt med fostranproblem.
Anna Pettersson, Gillenias kennel.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Omröstning

Är detta Ert första besök på min blogg och hemsida?
 Ja!
 Nej!
 Vet ej!

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2024
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards