Värsta dagen!

Eftersom Inez har varit dålig på att äta 3-4 dagar och det var inte mycket jag

fick i henne, ringde jag på onsdagen den 30/10 till min veterinär. Dock kunde jag

inte få någon tid förrän några dagar senare.Denna  dagen hade de endast en

veterinär på stationen så fick ringa djursjukhuset och fick en akuttid. Så fort Inez

får sitt koppel på "pratar" hon (alltid så när vi är ute o går koppelpromenader).

Jag vet inte hur många som kom fram i väntrummet

och pratade med min lilla tjej. Det var många som tyckte hon var så söt.

Undert tiden som vi var på sjukhuset försämrades Inez hela

tiden och det blev rätt snart lite kris. När veterinären sen sa

att det fanns inte några hopp längre så beslöt jag mig för vad

som måste göras. Är det något som jag alltid har sagt är det att

inget av mina djur ska lida. När veterinären dessutom höll med¨mig

att jag hade tagit rätt beslut samt oxå fick torka tårarna  

Jag är så tacksam att Julia (yngsta dottern) slängde sig i bilen

och kom på två röda sekunder. Det kändes så skönt mitt i all

sorg med hennes sällskap.

Det var mycket sorgligt att få sin lilla tös med sig hem i en kista

men valde det så här så att de andra hundarna skulle få ta sina

förväl

Sov så gott älskade lilla vän och du är så fruktansvärt saknad.

Ett så stort tomrum lämnade du

Sov så gott lilla Inez