Strax efter mitt förra blogginlägg och efter min

dusch så upptäckte jag att den största rubyhanen

(nr 4) låg alldeles stilla mellan Ålgas tassar. Han var

fortfarande varm men inget liv. Usch, blev både så chockad

och så fruktansvärt ledsen  

Resten av natten blev hemsk för jag kunde inte koppla

av och så fort Ålga rörde sig i korgen eller om valpisarna

pep så flög jag upp och tände för att kolla in läget.

Detta är inte första gången jag är med om någon sånt här

att mista valpar men som tur är det  inte så ofta. Jag vet

oxå att detta är baksidan på medaljen för en uppfödare....

Nu är det bara att hålla tummarna hårt att dessa tre

småttingar växer och blir fina små individer